Praedas code of conducts Del 2

Praedas code of conducts

Del 2: Socialt Uppförande

Under livets gång har många sammanhang förvånat både mig och andra.
Ett antal gånger genom livet har jag ställt mig frågande till varför det blivit så underliga missförstånd. Det finns en del olika förklaringar, varav en må vara att jag ifrån min varierade bakgrund har blivit lärd en väldigt strikt och gammaldags uppförandekod. Regler och förhållningssätt som i många vardagliga sammanhang inte längre gäller, Som bara gäller i sofistikerade societetssammanhang i dagens läge. Kan man följa dessa gör det med fördel att man lämpar sig i väldigt många olika sammanhang, men gör en också på vissa vis litet svårförstådd... Oavsett vidhåller jag fortfarande att dessa koder är viktiga igår, idag, precis som i morgon. Det som föranlett denna minst sagt specifika uppsättning förhållningssät torde vara att släktledet gått genom pastorskap, företagarskap, revisorer, ingenjörer, kanslister, politiker, hunduppfödare, jordbrukare och raggarkultur. Därtill har jag gått kurser i eget företagande, gruppledarskap, och hur man arbetar professionellt socialt. Att inte veta hur man för sig vore en skymf i vissa kretsar, och om man vill vara rebellen ibland är det dessutom extra viktigt att kunna vara extra fin i kanten när det verkligen gäller. Att kunna navigera i alla typer av sammanhang som en "väluppfostrad slusk" kräver sin känsla.

Missförstå mig här rätt: Det jag listar här nedan är inte regler jag förväntar mig att andra skall vare sig dela eller uppskatta på något vis alls. Heller är det inte meningen att skriva någon på näsan eller komma med pekpinnar. Det är mer en återberättelse av hur jag blivit lärd att fungera och tänka i sociala sammanhang där jag upplever att yngre generationer tycker mig vara litet konstig. ;)

Vi kan ju börja med klädsel.
Första gången missförstånd gällande detta uppstod, så var det för att jag inte blev inbjuden till en specifik tillställning för att de som anordnade den inte ansåg mig äga "rätt kläder" för det. Vad dessa personer inte tycktes förstå var att min uppförandekod för kläder skiljde sig markant från deras. Jag hade kläder liggande för precis sådana här tillfällen, men hade givet inte haft på mig dem i vanliga fall.
Klädsel anpassas efter tillfälle och sammanhang. I det finns en tydlig indelning av garderoben märkt med rubriker som exempelvis konferenskläder, festkläder, jobbkläder, jordbrukskläder, hemmakläder, träningskläder, arbetskläder och såklart intima kläder som inte lämpar sig för nästan någonting. (Jag kan kalla det för porrkläder för enkelhetens skull.) Var och en av dessa klädselgrupper har sin tid och plats, strikt ordnat. De bärs enbart vid rätt tillfällen, vilket kan variera och vara utefter situation, men reglerna kvarstår i grunden oavsett sporadiska undantag. Porrkläderna har absolut extremt strikta regler. De passar sig i slutna sällskap vid specifika tillställningar eller ensam tillsammans med sin partner/långt gångna dejt. Undantag finns givetvis såsom tillfällen på klubbar. Den lilla klänningen med strumpebandshållare hör inte hemma där kreti och pleti ser dem. Därtill gäller "kläder efter kroppsform". Spela roll vilket mode eller vilka trender som gäller just nu om dessa inte pryder din kroppsform på ett godtyckligt sätt. Gällande gångstil skall du kunna gå med en bok placerad ovanpå huvudet utan att den ramlar av, vilket handlar om en god hållning för rygghälsan bland annat (att inte säcka ihop). Precis som att man går rakt framåt med fötterna (inte med tårna utåt sidorna), så har man inte randigt på sig om man har väldigt runda former. Om någon någonsin behöver fråga varför så kan jag erbjuda en helkropsspegel, Det är för din egen skull reglerna finns. Tro mig. Med åren har jag insett hur otroligt tacksam jag är för dessa intjatade tumregler. Vad du har på dig när du är själv hemma går under "hemmakläder" kategorin som ingen människa har med att göra. Studsa runt som en zebra all you want. Men kanske inte på företagarlunchen eller gruppmötet.

Det där med smink.
Många gånger har jag fått kommentarer gällande mina sminkvanor. Något som även det konfunderat mig. Jag vet hur jag vill, kan, och bör sminka mig för olika sammanhang, men väljer gärna att låta huden vara fri från det till vardags. Det innebär inte att jag dyker upp på en ordnad fotosession utan.
Precis som med kläder är min syn på smink kanske restriktiv. Smink är inte gratis, och påverkar hur omgivningen ser på dig; Om du alltid går sminkad känner folk inte igen dig utan. Om du däremot går osminkad till vardags, och dyker upp sminkad helt plötsligt, kommenteras det gärna positivt.
Så som jag blivit lärd är smink något som lämpar sig på olika vis vid olika tillfällen. Till vardags är det en rätt rimlig kod att undvika smink, för att låta huden andas bland annat. Smink har för mig varit något man använder vid finare eller mer specifika tillfällen. Vad som är ett specifikt tillfälle avgör man själv, men att sminka sig till vardags är inte ett specifikt tillfälle. Det indelas dessutom i nivåskalor. För jobbsammanhang och konferenser är mascara tillbörligt. Läppstift i avvikande färger hör lämpligt in på fester och middagar. Avancerad fullskalig sminkning på en nivå utöver, passar sig gott vid högtider eller stora occasions. Något som kan vara subjektivt, ett stort occasion kan vara den där balen man tänker gå på, eller den årliga brölloppsdagen, eller årsdagen för något annat. En fest kan för en själv vara klubbkvällen en helt vanlig onsdag med läderfamiljen.
Det här förhållningssättet har absolut visat sig konfundera andra, som trott att jag kört någon slags anti smink kampanj. Det handlar snarare om när jag känner att saker passar. Bland annat för att det fina, litet speciella med olika smink förstörs och urvattnas om jag skulle göra på andra sätt. Undantaget för min egen del är eyeliner, vilken jag än dock är försiktig med trots undantagen från reglerna.

Dejting.
Här föreligger en hel uppsjö med koder jag nog kommer att få återkomma till vid ett senare tillfälle. Här har dock väldigt stor förvåning uppstått hos alla som är av min egen åldersgrupp. Annars inte.
Första dejten är målsättningen att vara så vardaglig som möjligt. Ha kläder du vanligtvis skulle ha, håll sminket till mascara på sin höjd. Du vill att personen ifråga förstår vem du är och känner in dig på en naturlig väg, precis så som du förmodligen vill med motparten. Om du känner dig intresserad av personen i fråga, kan du sminka dig vid den andra dejten, och kanske välja litet finare kläder vid den tredje. Detta för att inte distrahera processen av att lära känna någon. Att fixa någon super utstyrsel med hår och avancerade skor reserveras för tillfällen ni är utbjudna tillsammans i något sammanhang som fästmö eller liknande.

Som kvinna betalar jag för min egen mat på min höjd. Jag betalar absolut inte för hans mat, och han betalar inte för min utan att först fråga mig om godkännande. Att inte fråga mig är ohövligt, och att tacka ja till att bli betald för skall göras med försiktighet. Att ha sex är inte något man gör på första dejten, och den som seriöst efterfrågar något så oförskämt dejtade dig förmodligen av fel anledningar så iaktta varsamhet. Man kysser inte personer man inte är tillsammans med ännu, så när han säger hejdå är det inte läge att han börjar försöka "klättra" över dig.

Närgånget beteende
Här har vi ett regelverk som verkligen föråldrats med tanke på hur mycket det inte blir förstått i dagens sammanhang.
Under inga omständigheter inkräktar man på andras personliga sfär. Man är hövlig och inkännande inför samtycke vid kramar eller övrig beröring. Att beröra personer vilka har en partner av något slag är något som skall göras med stor försiktighet och med stor respekt, helst inte alls. Främmande människor håller man ett behörigt avstånd till förutom vid hälsningar. Att klänga på folk eller tränga sig på fysiskt är ett enormt no-no. Sådant passar sig med nära vänner, familjevänner, släkt och familj. I övrig inte. Är det första gången man försöker närma sig någon oavsett anledning eller sammanhang frågar man först. Vid middagsbord och dylikt är det på sin höjd att hålla handen eller lägga armen om varandra som är gångbart, förutsatt att man är ett par.

Sociala sammanhang
Här finns så otroligt många koder att jag nog även här får återkomma. Dock finns några grundläggande saker som sitter i ryggmärgen utan minsta tanke på det ens.
Som besökare inbjuden till ett värdskap man inte är väldigt familjär med är det en självklarhet att ta med sig en liten symbolisk gåva i form av kanske ett billigare vin eller en chokladask. En blomma är inte helt ovanligt. Värdskapet står för både mat och städning, så att inte ha med sig någonting alls vore oförskämt och pinsamt oförberett. Man talar med bönder på bönders vis och är socialt inkännande i sammanhanget under sin vistelse. Det är förväntat att man kan lägga sig på en nivå som samtliga i sammanhanget kan uppskatta, eller att istället hålla litet låg profil om man känner att man inte kan tillföra något positivt givande för sällskapet. Att stirra, göra miner, tyst antyda saker om andra, att viska, eller att konstant hålla på med mobiltelefonen är rent rakt ouppfostrat. Att vara ohövlig och dömande gentemot andra är en skam, och då inte för den som blir dömd...
Det finns ämnen som aldrig förs på tal någonsin. Det inbegriper samtal om andras sexliv, deras intima privatliv, djupgående frågor om deras relationer till andra personer. En känsla för vad som angår dig och inte är avgörande. Vid skämt gäller att det bara är ett skämt om alla i rummet kan skratta åt det. Politik och affärer hålls till sina lämpade forum. Vid bordsplacering särar man inte på partners/makar, det är kutym att erbjuda sin plats om man märker att detta skett. Oavsett förväntat svar. Om alkohol skall förtäras dricker man ett, max två glas beroende på alkoholhalt. Efter det är det bra. Densamma regel gäller vid godisskålar, goodiepåsar och dylikt. Om tillställningen uttryckts vara alkoholfri skall det levas upp till på alla sätt och vis, och om alkohol helst skulle tas på privata konton utanför arrangemangets regi gäller försiktighet och fingertoppskänsla för när eller om det ens passar sig att själv bekosta sitt eget. Andras partners och makar är off limits för det mesta, det är exempelvis olämpligt att sitta ensam avskilt och prata med någons make en längre stund utan motpartens vetskap. Mobiltelefoner används absolut minimalt vid dukade bord och liknande. Helst skall de vara satt på ljudlöst och ligga i handväskan.
Att spotta, slänga skräp, göra sig av med snusar och fimpar, har anvisade områden vilka skall efterlevas utan problem. Är detta en svår regel är det inte svårt att låta bli inbjudan nästa gång. Man säger alltid tack när det är rimligt förväntat, man frågar snällt om saker och uttrycker sig på ett artigt sätt i bemötandet av andra. Du är alltid ansvarig för ditt eget: Dina saker, dina barn, dina husdjur, dina bilar. Det är inte någon annans fel att du ställde bilen på rabatten eller att dina barn rev dukningen i golvet. Det är dessutom du som ersätter saker som går sönder på grund av dig, om möjligt erbjuder hjälp med praktisk återställning. Man frågar alltid om man kan hjälpa till med något om man är bortbjuden. Om folk är bjuden hem till dig själv är det förväntat av dig att fråga om besökarna vill ha kaffe/te. Svaret är oftast nej, men du skall oavsett ha frågat. I offentliga sammanhang gäller än fler saker att hålla koll på. Man håller dörren öppen för andra som har behörighet till samma entre man själv går in igenom, det är inte okej att smälla igen dörrar i ansiktet på folk oavsett om du känner dem eller inte. Om du tänker gå och hämta kaffe är det god sed att fråga om fler vill ha påtår samtidigt. Reser du dig för att gå på toaletterna och behöver dra upp hela bordet för att komma dit, är det snyggt om du frågar resterande om fler har behov av att låna toaletten samtidigt. Vid beställningar är det artigt att vänta på sitt övriga sällskap innan man beställer. Skulle något välta eller spillas ut hämtar man hjälp eller städar upp det själv beroende på sammanhang. Lämna platsen du haft snygg och prydlig utefter möjlighet. När du blir tilltalad ser du den du talar med i ögonen. När någon pratar med en svarar man alltid, om man så skall behöva svara att "vi har inte något att säga varandra, ursäkta mig". Om du väljer att inte svara på tilltal eller att selektivt nonchalera vissa deltagare i ett socialt sammanhang är det du som har skämt ut dig själv. De som dessutom deltog i sällskapet och lät det hända, har också skämt ut sig i sammanhanget. Det hör till artighet att vid sådana situationer kliva in på något av allehanda möjliga vis, som att exemelvis sätta sig ned med drabbad person och föra ett trevligt samtal en stund. Om någon i ett socialt sammanhang gör saker som inte är okej, talar du om det för den som har ansvaret för tillställningen eller inrättningen. Genast. Om du kan, bör du eventuellt till och med lägga dig i vad som händer för att påpeka att det inte är ett godkänt beteende. Det hör till hyfs att vid en tillsägelse från andra hörsamma denne, att på sin höjd samtala om händelseförloppet, men aldrig att vara ohövlig tillbaks.

Relationer
Något som många gånger rent av chockerat folk idag, är sorteringssystemet av sociala relationer. Det är skillnad på att vara bekanta med varandra, och på att vara vänner. En bekant är någon man sagt hej till och träffat enskilda gånger eller valt att hålla på behörigt avstånd. En vän står en närmre än vad en sk kompis gör. Ens bästa vänner har andra förmåner och gränssättningar än vad andra vänner har. Familjen och släkten skall inte vara ens "vänner", det är skilda relationsformer som absolut kan vara väldigt nära, men bör inte se likadana ut. Din mamma bör inte vara din "kompis". Av flera olika skäl. Livet är komplicerat, men att ha vetskapen om hur det egentligen skall förefalla sig där, är en viktig aspekt.

Arbetsplatsen
Man tar emot saker med höger hand och för över dem till vänster hand, så att man alltid har rätt hand fri för att hälsa eller säga hejdå ordentligt. Att skaka hand är alltid en fin gest där passande tillfälle ges, och bör göras med ett bestämt men snällt handlag. Att bete sig som att motpartens hand är äcklig kommer inte för sig, ryggen rak, ögonkontakt, och ett tydligt skakande är vad som förväntas. Tala så att motparten hör vad du säger, använd diafragman så att du inte lägger dig till med att mumla. Att säga "va" flera gånger på rad undviks genom att istället gå närmre personen och fråga om hen kan ta det en gång till. Politik passar sig inte på en arbetsplats och det är inte snyggt att uppmuntra andras påtalande om den. Privatlivet skall hållas utanför arbetsplatsen, likväl som att personliga dispyter skall undvikas i högsta grad. Vid problem talar du till ledarskapet ovanför dig, inte med den berörda. Det är ledarskapets ansvar att se till att detta inte eskalerar i form av en konflikt. Hierarkisystemet gäller alltid, det spelar ingen roll vad din kollega har sagt, om din chef sagt något annat. Sköt ditt jobb och det som är ditt ansvar, allt därutöver är någon annans ansvar till dess att du får betalt för det. Skriv inte under någonting du inte fått läsa, om tid inte erbjuds dig att läsa igenom det finstilta skall du absolut som principsak kräva detta för din och andras skull. Det som inte ingår i din arbetsbeskrivning är inte ditt ansvar. Iakktar du något som går fel till lyfter du det med ledningen och ingen annan därefter. Att ge eller ta emot gåvor på en arbetsplats utan vidare förklaring till detta räknas som mutor och är olämpligt. Var försiktig med att skapa privata relationer till arbetskollegor. Var rädd om företagsnamnet, alltid. Om du är ute och representerar något annat än dig själv personligen, och du upplever ett sammanhang vara ovärdigt det du representerar, så har du ett ansvar samt beslut att fatta direkt. I vissa sammanhang är det rätt beslut att lämna olika tillställningar för att det inte är i samklang med visionen, i vissa sammanhang är det läge att söka en ny arbetsplats för att nuvarande arbetsplats inte ens är i samklang med sig själv. Tumregeln är att det du inte kan påverka, heller inte är ditt ansvar. Som anställd kan du inte påverka en destruktiv jobbkultur, och då är det heller inte ditt ansvar att rodda i. Har ingen tagit ansvaret innan du kom, kommer förmodligen ingen göra det framöver heller. Det är alltid ledarskapet som har det yttersta ansvaret. Du ansvarar för din fortsatta arbetsförmåga.

Att göra undantag från koderna
Om du läst hela vägen hit har du förmodligen ställt dig själv frågan "hur vissa av dessa regler någonsin skulle fungera med xyz". Det kan gälla specifika arbetssituationer, specifika roller inom yrket, extraordinära tillfällen i livet, vissa subkulturer, med mera. Så som jag med åren lärt mig att se på det hela, så är detta grundmallar för hur man vanligtvis förhåller sig till saker åtta av tio gånger. De andra två gångerna kan vara undantag man själv valt att göra i samband med cruisingar eller speciella påhitt i tillvaron. Oavsett så är dessa två tillfällen fortfarande just undantag och inte någon bestående förändring. Grunden står, oavsett. Det kan absolut vara spännande att använda de där porrkläderna under vinterjackan på väg ned till lokala butiken som ett hyss tillsammans med sin partner som någon form av utmaning eller "bestraffning". Kanske man tycker om att gå på MC klubbar ibland och vill ta ut svängarna litet, vad vet jag. Att då göra undantag från koderna är inte alls omöjligt. Dessutom faller "inkännande av vad som passar sig i sammanhanget" in, olika typer av koder gäller i olika former av sammanhang, och där är en viss lyhördhet också viktig. Tillbaks till att tala med bönder på bönders vis och så vidare.

Hur det funkar med en Aspie 🧩
Inte för att författarinnan är någon form av representant för hela spektrumet av neurologisk mångfald. Men det är en balansgång många gånger, där jag vet att vissa skulle ge exempel på situationer där dessa koder inte hjälpt mig nämnvärt. Detta för att jag som 🧩 kan göra mina egna missbedömningar på andra håll i kalkylen, och på så vis skapa onödig oreda i sociala sammanhang på annan väg. Till det skulle jag vilja säga att denna form av sociala koder och samspel är en verklig räddning för 🧩, där reglerna redan är väldigt tydligt satta på förhand. Den ostrukturerade sociala o-ordning som tycks växa fram med åren i samhället just nu skapar inte som förväntat någon frihet, utan snarare mer utrymme för feltolkning. I alla fall så som jag själv upplever det. Det är inte den här formen av sociala koder och samspel som skapar svårigheter. Det är snarare en stödlinje att luta sig emot. Dessutom är det en väldigt god hjälp för att avgöra när någon försöker manipulera, utnyttja eller bedra en i något sammanhang. De inlärda vanorna kommer att signalera med tanken "sådär gör man inte", vilket är en god varningssignal för att någons agerande inte är godkänt av någon underliggande anledning.

Kalla det för gammalmodig, eller överdrivet "engelsk", men det är oavsett vad sedvänjor, kutym, uppfostran, artighet och hyfs som gäller.
Regler och koder är såklart subjektiva och anpassningsbara, men det finns ändå riktlinjer som är så pass grundläggande att dem förväntas av en oavsett. Det kommer exempelvis aldrig i mina ögon vara godkänt att klänga på någon annans karl i entredörren. Vissa saker ruckar man bara inte på. Andra har jag redan ruckat på, som att kvinnor absolut måste sitta med benen i kors hela tiden eller att kepsar skall av inomhus. Att inte ha armarna på bordet är mig inte lika viktigt som att man inte skall spotta där andra skall placera sina väskor. Någonstans träder ju det egna sunda förnuftet och urskiljningsförmågan in, inkännandet av vad som är viktigt den här gången och inte.

©-PRAEDA-

Fortsättning:

Del 1 (23 mar 2024)
Del 2: Kulturens Strängningar (23 mar 2024)
Del 2: Socialt Uppförande (23 mar 2024)
Del 3: Utövarens Rulesets (23 mar 2024)
Del 4: Kulturens Rulesets (23 mar 2024)

Tillagd 21 dec 2022 Noveller #Vår kultur #BDSM #Utlevnad #Utlevnadsfest

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 33894 ⚑ Anmäl