Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoFyndhörnan.
Del 3: Det bränner 🔥
| Han står bakom mig medan jag fortfarande har ögonmasken över ögonen. Jag hör hur han flyttar något på golvet framför soffan. Ett dovt ljud mot mattan. Sedan den fasta handen mot min rygg igen. “Kom.” Han leder mig framåt långsamt. Bara några steg. “Stanna där.” Jag känner direkt att underlaget förändras under fötterna. En tjock mörk matta framför soffan. Mycket mjukare än trägolvet. Hans händer glider långsamt upp längs mina armar innan de stannar vid negligéns kant vid sidan av halsen. “Armarna lite bakåt.” Jag lyder direkt. Han drar långsamt ner plagget från axlarna. Tyget glider mot huden medan han öppnar negligén bakifrån. Kallare luft träffar kroppen direkt. Pulsen går upp ännu mer. Jag står helt stilla medan han långsamt drar plagget längs mina armar. Tyget faller mjukt ner på golvet bakom mig. Nu har jag bara spetsarna kvar. Och ögonmasken. Jag hör honom andas ut lågt bakom mig. “Ingen aning om hur du ser ut just nu va?” Jag skakar svagt på huvudet. “Nej.” “Du är så jävla vacker. Och nu är du bara min.” Det där bestämda sättet han säger det på går rakt in i magen. Hans händer glider över höfterna några sekunder innan han tar minnena hand och för den till sin kuk. ”Känn vad du gör med mig!” Han är stenhård, tar bort min hand och trycker sedan ner mig mot mattan. “På knä.” Jag sjunker ner långsamt framför soffan. Knäna mot den mjuka mörka mattan. Hjärtat slår så hårt nu att jag nästan hör det själv. Dunk, dunk, dunk… Sedan tar han mina handleder. Lugnt. Metodiskt. Repet är mjukt när det läggs runt huden. Han virar flera varv utan att stressa. Inte får hårt, kan fortfarande med lätthet röra händerna. Fingrarna arbetar vant. Drar åt lite. Justerar. Jag hör repet glida genom metall ovanför mig. Då förstår jag. En krok i taket. Här också. Det drar till direkt i kroppen. Han har planerat det här. Inte bara ikväll. Utan framåt. Jag hör hur han drar repet genom fästpunkten långsamt. Sedan spänns handlederna uppåt. Inte hårt. Bara tillräckligt för att armarna ska sträckas ut framför mig och upp lite grann. Axlarna öppnas direkt. Bröstkorgen lyfts. Jag kan fortfarande röra mig, men inte längre som jag själv vill. Han har kontrollen nu. Han testar spänningen ett par gånger. Praktiskt. Noggrant. “För hårt?” “Nej.” “Bra.” Jag hör honom gå runt mig långsamt. Tycker mig känna hans observerande ögon. Jazz spelar fortfarande lågt i bakgrunden. Bas och piano. Ett glas flyttas på bordet någonstans bredvid soffan. Is mot glas. Jag känner hur spetsen stramar över kroppen när jag sitter så här. Hur repet håller handlederna precis där han vill ha dem. Utlämnad. Väldigt medveten om det. Han stannar framför mig igen. Fingrarna glider över halsen. Ner mellan brösten. Stannar till mot magen. “Du darrar redan.” “Lite…” Han skrattar tyst och dovt. “Lite?” Sedan försvinner han bort mot bordet igen. Jag hör ljudet av en tändsticka. Fraset mot plånet. Sekunden senare känner jag värmen från lågan någonstans nära kroppen. “Vi har aldrig gjort det här innan,” säger han lugnt. Nej. Det har vi inte. Jag känner hur kroppen reagerar direkt bara av orden. Nervositet och kåthet på samma gång. “Du säger till direkt om något känns fel.” “Ja.” “Bra.” Sedan kommer han nära igen. Jag känner värmen från honom bakom ryggen. “Det fina med vax,” säger han lågt nära örat, “är att kroppen aldrig riktigt vet vad som väntar.” Den första droppen träffar precis ovanför bröstet. Jag flämtar till direkt. Het. Mycket hetare än jag hunnit föreställa mig. Hela kroppen rycker reflexmässigt mot repet. “Shh… still.” Hans hand lägger sig direkt mot magen. Stadig. Lugn. Värmen från stearinet stannar kvar mot huden. Först brännande. Sedan sprider sig känslan långsamt genom kroppen på ett sätt jag inte väntat mig. Ner över magen. Mellan benen. Upp över halsen. Jag hör själv hur andningen förändras. Kortare nu. Ojämn. Han låter fingertoppen långsamt glida genom det varma stearinet efteråt. Mjukare än jag trott. Kontrasten gör mig nästan yr. “Där ja…” säger han lågt. Nästa droppe kommer längre ner. Den här gången väntar jag på den. Vilket visar sig vara mycket värre. Hela kroppen står på helspänn nu. Jag känner repet hårdare mot handlederna. Mattan mot knäna. Tyget från spetsen mot huden. Hur varje liten rörelse i honom förändrar luften runt mig. Han dröjer medvetet. Låter mig stå där blind och spänd medan ljuset sprakar svagt nära kroppen. “Du tycker om det här redan,” konstaterar han lugnt. Jag skrattar nervöst. “Jag vet inte…” Han kommer nära örat igen. “Jo. Det gör du.” Sedan kommer ännu en het droppe mot huden. |
Fortsättning:
Del 1 (27 maj)Del 2: Kör nu (24 maj)
Del 3: Det bränner 🔥 (25 maj)
Del 4: Det hettar till (27 maj)
Tillagd 25 maj 08:06 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.