Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoTvåtusentjufemme
Del 11: Inför landning
| ”Man kunde kalla det… väldigt subtilt?” Leendet kunde i det närmaste beskrivas som skälmskt, Monster försöker låta sävlig. Nice try. Det är sällan jag hör Veil skratta, men nu håller hon nosen i luften och fullkomligt ylar av skadeglädje, de isblå ögonen stänger sig. Jag kan inte hjälpa det heller, rullar runt på soffan och skrattar tills tårarna rinner. PostNord har äntligen levererat. Jag kommer aldrig mer kunna säga guldtacka och hålla straight face. Världens minsta hängsmycke. Först trodde jag att kuvertet var tomt. ”Påminn mig, vad kostade tullen?” ”Åh håll käft, Monster. Jag har för fan fått håll.” Ändå kan jag inte sluta skratta. ”24 karat.” Monster kan helt enkelt inte låta bli, och jag är tacksam för hennes svarta humor. I framtiden kommer jag att ta fram ett måttband innan jag beställer skit på nätet. Veil trycker sig mot Monsters hand, hon begraver sina små fingrar i hennes päls. Ömt. ”Var är Liriel?” Hennes röst är kärleksfull, nästan längtande. ”Hon sover. Fortfarande inne i Vortex.” Veils röst är så full av ömhet, får mig känna en liten darrning djupt i bröstkorgen. ”Jag vet inte vad jag ska säga till henne.” Min röst är dov, skrattet har ebbat ut. Monster tittar upp på mig. ”Ska du dölja sanningen för henne, Femme?” Jag känner tårarna i ögonen. Sanningen. Om hennes vän, Skuggan. ”Han kastade iväg henne som om hon var skräp.” Jag känner orden, behöver inte säga dem. De hör mig ändå. Monster kommer närmare, lägger sig i mitt knä. Räcker upp handen för att torka mig i ansiktet. Tittar på sin fingertopp som fångar en av mina tårar. Droppe från havet. ”Det var inte henne han kastade iväg. Det var mig. Han fick syn på mig. Såg sig själv i spegeln. Och sprang. Så långt och så snabbt som han bara kunde.” Veil skrynklar ihop sina huskyögon. Monster lägger sin andra hand på hennes nos. ”Du får inte säga det, Veil. Du finns för att skydda henne. Det skulle bara skada henne.” Hennes barnröst låter så mycket som Liriels. Jag tittar på Monster. Min femåriga själv, som aldrig fick bo på If. Aldrig hade Vortex eller Veil. Eller någon annan. Hon som växte upp och blev jag, för det mesta. Inga tårar i hennes ögon. ”Du är glad för att Skuggan är borta.” Monster tittar mig rakt i ögonen. ”Andra människor är fara. Jag gillar inte fara.” ”Så du jagar bort dem.” Hennes leende är sorglig. ”Ibland. Men inte den här gången. Den här ville jag ha kvar.” Tystnaden kring oss känns påtaglig. Tung. ”Varför?” Veils djupa röst verkar ovanligt osäker, hon är så van att veta allt. Styra upp allt. Nu är vi av rälsen, på väg mot något obestämt, och ingen av oss vet var vi landar på slutet. Jag kommer ihåg något jag tänkte länge sedan, det är inte hoppet som dödar dig, det är landningen. Monster sitter upp nu, rak i ryggen. ”Femme hade rätt. Det var dags för mig och Liriel att vara tillsammans. Han gjorde det lätt. Vi kunde vara med honom. Även jag. Tills han tittade för djupt i spegeln.” ”Vad menar du?” Jag borde veta, men märkligt nog gör inte det. Inte än i alla fall. Monster suckar. ”Det gör ingen skillnad. Inte längre.” Hennes mörka ögon tindrar till, jag fångar blicken. Kan inte låta bli att flina. Mina fingrar fumlat lite, men till slut lyckas jag. Femme tittar tillbaka på mig från spegeln, med världens minsta guldtacka hängande på det tunnaste guldhalsbandet. ”Jag har fan haft finnar som var större.” Veil frustar av skratt. Hennes huskyögon möter Monsters mörka, och jag känner hennes isblå aura sträcka sig utåt tills den täcker oss alla. Det har börjat. Gravitationen drar oss neråt, drar oss ihop. Slut på flykten. |
Fortsättning:
Del 1 (igår)Del 2: Strimmor (5 jan)
Del 3: Barnet (5 jan)
Del 4: Huset på sagoön If (5 jan)
Del 5: Gryningsdrömmar (5 jan)
Del 6: 24 karat (5 jan)
Del 7: Monster (5 jan)
Del 8: Liriel (4 jan)
Del 9: Tvillingsjälar i Tidrum (5 jan)
Del 10: Vakthunden (9 jan)
Del 11: Inför landning (8 jan)
Del 12: Sången (9 jan)
Del 13: Core issue (igår)
Del 14: Harbinger (igår)
Tillagd 8 jan 00:15 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Egenupplevt #Min vardag #Dominant #Femme #Vardagsuttryck #Relationer/kärlek
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.