Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoTvåtusentjufemme
Del 7: Monster
| Solen går upp igen, det röda skenet mot snön färgar världen rosa för ett kort tag. Verkligheten och If möts för en sekund. Vilket påminner mig om någon jag har inte sett på ett tag. ”Vortex?” Det är ett hål där mitt hjärta brukar sitta. Jag kan nästan se det när jag tittar ner på D-kuporna. Tomhet bakom. Mörker. En känsla av tyngd som gör det svårt att andas. Som om någon satt på min bröstkorg. Någon jag sällan ids att se. ”Monster.” Jag känner tyngden tydligt. Hon är här. När alla känslostormar yrt färdigt, när alla eldar brunnit ner. Det är hon som reser sig ur askan. Monster är väldigt lik Liriel, men ändå den totala motsatsen. Som barnen man ser i skräckfilmer, tindrande glasklara ögon, med så mycket kyla att de kan sluka all världens hopp och släcka det med en blinkning. Man får inte ta på Monster, för allt i henne gör ont. Jag sätter mig på huk mitt emot, väntar på att hon säger nåt. Om hon någonsin gör. Varken Veil eller Vortex syns, här är de maktlösa. Monster behöver inte dem heller. Hon är stark och tror inte på hjälp, ser igenom alla lögner, dribblar bort tröst, äcklas av empati. Länge försökte jag hitta ett annat namn, hon avvisade dem alla. Vuxen hjärna i barnkropp, hennes ögon når djupt inpå de mest hemliga ställen jag vill glömma och gömma från mig själv. Jag ser henne sällan, men när hon visar sig finns något som är redo att dö, att födas. Lämna mörker, välkomna ljus. Ibland gryning, ibland skärseld. Alltid väldigt mycket smärta. Monster bryr sig inte längre om smärta. Hon gillar mörker, men det färgar allt hon ser. ”Sårad stolthet.” Hon har rätt som oftast. ”Hur länge visste du?” Hennes röst är nästan trösterikt mild. Jag lyfter huvudet, förvånad. Monster lägger sin mjuka lilla hand på min. Känslorna som kryper fram känner jag igen, de pratar om att han kommer att dra, och jag kommer att ligga på marken, med blodet forsande. Jag ser spärrelden av fina ord, alla av dem silverkulor som yr runt mig. Jag ser den som träffade mig rakt i hjärtat. Monster lyfter sin hand. ”Det är mönstret som väver sig igen.” Hennes röst är mjuk, men inte vek. Nu vet jag varför Vortex försvunnit, varför bröstet fyllts med isstoft. Samma lilla mörka punkt i Tidrum, när Monster föddes ur den djupaste förödmjukelsen. En tid då allt jag var var fel, och verkligheten delade ut andras sanningar om mig som örfilar. Jag känner ansiktet domna. Hon lyfter sin lilla hand, lägger mot min kind. ”Du är inte god nog. Inte för honom. Han såg dig och ville inte ha dig, ville inte ha det han såg. Det du är. Han kände förvirring, äckel, avsmak, han behövde fly.” Hennes röst är klar, som om hon hade inga känslor kvar, för de är svaghet. Monster är bara styrka. ”Men är det sant?” Min röst är grumlig, som vatten över dunkla djup, fylld av fragment från gamla minnen som vittrat sönder, ruttnat bort. Monster skrattar till, och plötsligt ser jag stjärnorna tindra till, som lyser upp henne inifrån. Därför behöver hon inget annat ljus, därför älskar hon allt som är mörkt. ”Det är sant för honom. Men jag överlever det. Så länge jag finns, finns du.” ”Vet du att den där jävla guldtackan fastnat i tullen och jag behövde betala nästan lika mycket i skatt som den kostade?” Vi båda kiknar av skratt, hon skakar sitt huvud så att håret yr runt, och vi dansar tillsammans på rytmer ingen annan hör. Till slut tystnar musiken i mitt huvud. Monster tar tag i min hand, hennes fingrar känns verkliga. Mina egna, när jag var fem. ”Femme.” Jag ler, det är första gången jag gör den här kopplingen. Så mycket i min hjärna, i mitt hjärta, en ny upptäcktsfärd varje dag. ”Nyfikenhet. Intresse. Sympati? Du misstolkade det för empati. Även kärlek. Men du vet sanningen nu. Som jag visste då.” Monster behöver inte säga mer. Jag är inte älskad. ”Inte av någon annan än oss.” |
Fortsättning:
Del 1 (igår)Del 2: Strimmor (5 jan)
Del 3: Barnet (5 jan)
Del 4: Huset på sagoön If (5 jan)
Del 5: Gryningsdrömmar (5 jan)
Del 6: 24 karat (5 jan)
Del 7: Monster (5 jan)
Del 8: Liriel (4 jan)
Del 9: Tvillingsjälar i Tidrum (5 jan)
Del 10: Vakthunden (9 jan)
Del 11: Inför landning (8 jan)
Del 12: Sången (9 jan)
Del 13: Core issue (igår)
Del 14: Harbinger (igår)
Tillagd 3 jan 10:34 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Egenupplevt #Min vardag #Dominant #Femme #Vardagsuttryck #Relationer/kärlek
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.