Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoTvåtusentjufemme
Del 2: Strimmor
| Det skimrar i rött, mitt hjärta. Jag har alltid föreställt mig henne som ett virvel av ljus. Som ett fält som drar till sig allt som är vackert, som en magnet för det fina i livet. Älskade Vortex. Dessvärre är hon dum som ett spån. ”Vill du höra det igen?” Jag känner henne fladdra till. Och här kommer det. Låten. Jag känner tårarna samlas. De börjar rinna när jag hör det, smattret. Ljudet som skulle imitera en pistol som laddas. Smärtan bakom. Tårarna kommer. Varenda jävla gång. Och sen glidet av en gitarr, och jag måste torka ansiktet. ”Glid är kanske inte riktigt ordet vi ska använda här.” Veil to the rescue, med sin nattsvarta humor. ”Uppskattar försöket, men kan vi inte grotta ner oss lite i ömkan, bara Vortex och jag? Typ för en kvart.” Veil stryker sig mot mig, stor som en isbjörn. Jag känner Vortex fladdra till i skenet av isblå ögon. Hennes röda sken falnar lite, men inte hennes smärta. ”Kanske är du också ett katastroflandskap. Men så ändlöst vackert att jag måste hålla andan varje gång jag tittar på dig. Varenda. Jävla. Gång.” Orden jag en gång skrev ekar. Det var inte så, inte exakt. Eller? Jag kommer inte ihåg dem längre. Jag kommer ihåg känslan, det brinner som en låga innerst inne, kastar skuggor och strimmor av ljus. ”Du får äga det, Femme. Det är ditt. Allihop. Känslan, ljuset, orden. Du kan ge bort dem, men de förblir dina.” Veil är ovanligt mild, rösten är djup. Jag stänger ögonen, men där kommer det igen. Smattret. Tårarna. Och ljudet av en liten pingla, men det finns inte i låten. Bara i mitt huvud. Jag kan inte låta bli att skratta. ”Att du ska dra upp Pavlov, Veil.” ”Mm. Fastän det andra var finare.” ”Det om kärlek?” ”Kärlek är inte att cirkla kring varandra, utan spontant flyga i formation.” ”En av de bästa meningar som jag någonsin kommit på.” ”Äg det, Femme. Äg dina ord, det finns inget att ångra.” Vortex pratar sällan, den här gången tänker jag lyssna på henne. Dum som ett spån, men så ändlöst vis, min Vortex Neutrum. Fångar allt som är värt att behålla. ”Vill du höra Låten igen?” Jag känner hennes röda ljus flyta ut i vågor, täcka Rumtid, tills allt jag är finns för evigt kvar i singulariteten. |
Fortsättning:
Del 1 (igår)Del 2: Strimmor (5 jan)
Del 3: Barnet (5 jan)
Del 4: Huset på sagoön If (5 jan)
Del 5: Gryningsdrömmar (5 jan)
Del 6: 24 karat (5 jan)
Del 7: Monster (5 jan)
Del 8: Liriel (4 jan)
Del 9: Tvillingsjälar i Tidrum (5 jan)
Del 10: Vakthunden (9 jan)
Del 11: Inför landning (8 jan)
Del 12: Sången (9 jan)
Del 13: Core issue (igår)
Del 14: Harbinger (igår)
Tillagd 31 dec 21:46 Noveller #Kvinna #Kvinna som top #Egenupplevt #Min vardag #Dominant #Femme #Vardagsuttryck #Relationer/kärlek
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.