Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoMail
Del 3: Jag
| och jag hör de där fyra orden lämna dina läppar, som en viskning, men laddad med så mycket tyngd att rummet stannar upp. ”Du får förnedra mig” Ett stilla leende sprider sig över mitt ansikte. Inte för att du är svag. Utan för att du äntligen är sann. Du ger dig själv till mig, bit för bit, ord för ord. Inte som en gåva, men som en kapitulation. Och jag tar emot den med hela min närvaro. Min hand ligger kvar under din haka, fastare nu. Inte hårt, men bestämt. Du blundar fortfarande. ”Öppna ögonen.” Rösten min är låg, men du lyder genast. Så vacker när du lyder. ”Du vet vad du ber om, lilla du?” Du nickar nästan omärkligt, men jag ser darrningen. Det där svajande modet mellan rädsla och vilja. ”Bra,” säger jag, drar mitt finger långsamt längs din kind. ”För nu är det jag som bestämmer.” Jag tar ett steg närmare. Du känner det, min kropp, min värme, min tyngd. Jag böjer mig fram, viskar mot ditt öra. ”Ställ dig upp.” Du reser dig långsamt, som om varje rörelse vägs på guldvåg. Jag ser hur du redan faller djupare nu, in i rollen du bad om, in i tryggheten av min kontroll. ”Mot ryggstödet” Du lutar dig mot ryggstödet. Klänningen har jag dragit upp, långsamt, med avsikt. Det är inte hastigheten som förnedrar det är medvetenheten. Att jag gör det för att jag kan. För att du låtit mig. ”Håll händerna där,” säger jag och ser hur du lyfter dem till ryggstödet, greppar med fingrar som darrar lätt. ”Rör du dem, så räknas det som olydnad.” Du nickar. En liten, snabb rörelse. Men jag vill mer. Jag vill höra det. ”Säg det.” ”Jag… jag rör dem inte, jag lovar.” ”Inte ‘jag lovar’. Du säger: Jag lyder.” En kort paus. Din röst är hes när du svarar. ”Jag lyder.” Där är den. Underkastelsen som klär dig bättre än något tyg någonsin gjort. Min hand ligger nu över din länd. Varm. Stillhet innan stormen. Jag låter fingertopparna rita små cirklar, bara för att känna hur du spänner dig under mig. Hur du redan faller in i det tillstånd du längtat efter. Smällen kommer utan förvarning. En kraftfull, öppen hand mot din bakdel inte för att göra illa, inte ännu, men för att påminna. Du kippar efter andan. Ljudet ekar mellan väggarna, nästan större än själva känslan. ”En. För att du behöver det. Två för att du bad om det. Tre för att jag älskar att se hur du öppnar dig mer för varje slag.” Jag smiskar dig rytmiskt nu, varje gång med lite mer kraft, men aldrig för att skada bara för att få dig att förlora språket, att låta tankarna lösas upp och bli till ren känsla. Rena signaler från kropp till medvetande: värme, tryck, lydnad. Du gör ett litet ljud. Inte riktigt ett ord. En blandning av flämtning och något som liknar tårar. ”Vad händer med dig nu?” frågar jag, rör vid dig med en öm hand där det nyss sved. ”Jag jag försvinner lite,” viskar du. ”Det är skönt. Jag är inte i huvudet längre.” ”Bra. Då är du precis där jag vill ha dig.” Jag lutar mig fram, nära ditt öra igen. ”Det är här du hör hemma. Fast under mig. Helt i min kontroll. Helt min |
Tillagd idag 07:32 Noveller #Man #Kvinna #BDSM #Dominant #Undergiven #Disciplin #Sex #Erotik #Smisk #Fysisk dominans #Psykisk dominans
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.