Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoDel 1 - hotellnatten
Del 2: Del 2 -hotellnatten
| Jag ser ingenting, men världen har inte blivit mörk, den har bara bytt form. Ljuden är skarpare nu. Hans rörelser bär ett annat tempo, som om han vet att varje ljud han skapar betyder något. Jag hör hur något rör sig mot golvet, ett dämpat ljud av tyg. Doften av honom blandas med rummet, varm och lugn, med ett stråk av metall från lamporna i taket. När jag andas in känns luften annorlunda, som om den bär hans närvaro. Jag vet att han betraktar mig. Jag känner det i hur tystnaden förändras. Ett svagt ljud, kanske hans hand mot min kind, kanske bara luften som rör sig med hans rörelse. Jag ser det inte, men i mitt huvud målar jag varje rörelse. Jag ser honom närmare än om jag faktiskt hade kunnat titta. Men jag kan inte. Mins ögon är täckts av en bindel. Och det är det som gör allt så skört, så verkligt. Just att inte veta exakt vad som händer, men ändå förstå det. Att låta världen styras av hans andning, och min egen vilja att följa den. Jag rör mig inte. Det är inte tvång, det är beslut. Det är ett jag redan har tagit. Allt omkring mig stillnar, och världen krymper till rummet, till andetagen, till trycket mot huden som påminner mig om var jag börjar och slutar. Handen, paddeln, riidspöet och bältet. Jag räknar det som nyanserar min bakdel. Ett, två, tre….. Ridspöet glider över min rygg och ner mellan mina skinkor… han smeker mig hela vägen till klittan. Jag håller andan och väntar. Ett rapp över skinkan. Ett ljud lämnar mina läppar. Daddy håller ner mig. Sätter fast mig. -”Kom tillbaka. Ta emot” säger han när min kropp instinktivt försöker undkomma. Att sitta fast blir något annat än att vara bunden. Det är som att vila i en gräns jag själv valt, att låta tankarna tystna tills bara kroppen återstår. Varje ljud, varje rörelse i luften blir en signal; varje sekund sträcks ut, väntande, varsam. Det finns en paradox i känslan då det är en sorts frihet i att inte kunna röra sig. I att tillåta någon annan att hålla rummet, och därigenom också mig. Det finns en kraft i att ge efter. Inte i smärtan, utan i ögonblicket precis innan det, när kroppen slutar kämpa och stillheten tar plats. Det är där allting förändras. Där vilja blir till tillit, där motstånd blir till överlåtelse. Att ta emot blir en handling i sig, en tyst styrka. Varje andetag ett ja, utan ord. Varje sekund en bekräftelse på att han håller vad han lovat och inte bara makten, utan ansvaret. Att ägas är inte att försvinna. Det är att bli sedd så djupt att inget längre går att gömma. Att stå kvar, stilla, och låta världen få forma sig runt den tillit som byggts i tystnad. Så känns det när han tränger in i mig. Gång på gång. -”Stå kvar. Ta emot. Kom tillbaka”. När Daddy når klimax tömmer han sig i mig med en sådan kraft att jag flyttas framåt av hans hårda stötar. Vi blir till en fysisk enhet. Sammanfogade med hans sats som vårt kärlekens lim. // Hon |
Tillagd 3 nov 01:44 Noveller #Man #Kvinna #Man som top #Kvinna som bottom #Erotik #Sex #Relationer/kärlek #Egenupplevt #Dominant #Undergiven #Bottom #Top #Daddy
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.