Del 1 – När Daddy tog över
Del 6
Del 6 – När allt brast Han drog mig upp på fötter med ett ryck, som om han tröttnat på långsamheten, på tyst samförstånd. Hans grepp i mitt hår var hårt, men kontrollerat. Bestämt. Som om han visste att jag behövde rivas isär för att verkligen kunna släppa taget. "Upp på sängen. På alla fyra." Jag tvekade inte. Kroppen rörde sig innan tankarna hann ifatt. Hud mot tyg, knän som skrapade över lakanen, handleder bundna så att jag inte kunde stödja mig ordentligt. Jag föll fram, bröstet mot madrassen, och kände hur han klev upp bakom mig. Kylan från något mellan mina ben. Inte hans hud. Metall. Pluggen. Jag flämtade till. "Redan våt," sa han. Inte en fråga. Bara ett konstaterande. Han tryckte in den långsamt, med ett grepp om min höft så starkt att jag visste det skulle lämna blåmärken. När pluggen var helt inne stannade han upp – en hand på min rygg, som om han ville känna varje liten spänning, varje darrning. Sen: klick. Vibration. Jag flämtade till och tryckte ansiktet mot kudden. Hela kroppen krängde, men bältet höll mig kvar i mig själv. Fångad. Öppen. Hans. "Du ska inte få komma. Inte än." Vibrationen ökade. Som om den kände hur nära jag var. "Du ska tigga om det." Han drog ner dragkedjan. Trycket av honom mot mig var ögonblickligt. Het, tung, självklar. Han trängde in med ett enda, hårt stöt – inget förspel längre. Inga fler ögonblick av väntan. Jag skrek till, men ljudet kvävdes i kudden. Han tog tag i mitt bälte, drog upp min överkropp så jag var spänd som en båge. Pluggen vibrerade djupt, rytmiskt. Hans stötar var hårda, rytmiska, gränslösa. "Vems är du?" "H-din," flämtade jag, men det räckte inte. Han drog i mitt hår. "Högre." "Din!" skrek jag. "Din, Daddy!" "Bra. Nu säger du det för varje gång jag fyller dig." Och så började han räkna. En. Din. Två. Din. Tre. Din. Mellan varje stöt byggdes något upp. Inte bara i kroppen – i huvudet. Som om kontrollen jag försökt hålla kvar omedvetet, långsamt drogs loss bit för bit. Till slut var det inte längre stötarna som fick mig att darra, utan känslan av att inte längre veta var jag började och han slutade. Sen kom det där läget – det som han alltid pratade om. När hjärnan stänger ner. När kroppen bara lyder. När allt annat slutar spela roll. "Kom nu." Det var inte en fråga. Inte en belöning. Det var en befallning. Och jag föll sönder under den. Kroppen slog ut i vågor, pulserande, bultande, våldsamt. Jag skrek hans namn, mitt eget namn, alla namn, ingen – det fanns bara ljud och ljus och mörker. Han höll mig kvar. Lät mig inte glida undan. Inte mentalt, inte fysiskt. Och när jag slutligen rasade ner, andfådd, svettig, bunden, sårbar, bar han mig igen. Samma armar. Men något var förändrat nu. Inte bara i hur han höll mig. Utan i hur jag lät honom. |
Tillagd 7 jul 17:38 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM #brattamer #Undergiven #Dominant #daddydom #agegap #discipline
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.