Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoDel 1 – När Daddy tog över
Del 5
| Del 5 – När tillhörigheten blev total Luften var tjock i rummet när han bar mig därifrån. Inga ord. Bara hans armar runt min kropp – fast, kontrollerade, nästan ömma. De andra sa inget. De behövde inte. De visste att de bara var en del av hans verktyg, aldrig hans jämlikar. Han bar mig till ett annat rum. Mörkt, dämpat, med tunga gardiner för fönstren och bara ett mjukt, dovt ljus vid sängens fotända. Inte som rummet vi nyss lämnat – det här var hans rum. Och mitt, om jag förtjänade det. Han lade mig ner, försiktigt, som om han just plockat upp ett föremål han både ville vårda och bestraffa. Jag låg tyst. Inte för att jag inte kunde tala, utan för att jag visste att det inte var min tur att börja. Han satte sig på sängkanten. Lät fingrarna dra en linje längs min arm, hela vägen ner till höften. Hans blick var lugn, men det fanns något där nu – ett drag av... ägande. Inte bara fysiskt. Djupare. "Du lät dem ta dig," sa han. "Men du tittade bara på mig." Jag svalde. Nickade långsamt. Det var allt jag kunde. "Du ville att jag skulle se dig bli använd." Jag andades in. Svaret kom som en viskning. "Ja, Daddy." Hans hand tog tag i min haka, lyfte mitt ansikte mot hans. "För att bevisa att det bara är jag som äger dig?" "Ja." "För att be mig att ta dig tillbaka?" "Alltid." Det blev tyst. En tystnad som var mer än bara frånvaron av ljud. Den bar på laddning, på löften, på något som skakade i bröstkorgen. Jag visste inte vad som skulle komma. Jag visste bara att jag var redo för det. Han reste sig. Tog av sig skjortan långsamt, metodiskt, som om varje knapp han öppnade var ett val. Sen tog han av bältet – men inte för att ta av sig det. Han vek det dubbelvikt i handen. "Ställ dig på knä vid sängkanten." Jag gjorde det direkt. Benen värkte. Ryggen sved. Men kroppen lydde. "Sträck fram händerna." Jag sträckte. Han band dem med bältet, hårt nog att jag kände varje hjärtslag i handlederna. Sedan ställde han sig bakom mig, drog långsamt fingrarna genom mitt hår, tog tag, lutade sig in. "Nu är det min tur." Och där, på knä, bunden, fortfarande buren av spår från andra män – var jag mer hans än jag någonsin varit. Inte för att han krävde det. Utan för att jag bad om det. Med varje andetag. Varje darrning. Varje gång jag viskade: "Din." |
Tillagd 7 jul 17:31 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM #brattamer #Undergiven #Dominant #daddydom #agegap #discipline
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.