Följ med mig hem”
Del 2: Trappan till Underkastelse
| Kapitel 2 – "Trappan till underkastelse" Vi gick tyst sida vid sida genom natten. Gatlyktorna kastade varma skuggor över trottoaren, och du gick precis ett halvt steg bakom mig – inte för att jag bad dig, utan för att din kropp redan börjat lyssna. Som om den förstod sin plats. Jag sa inte mycket, men varje gång jag vände huvudet och mötte din blick i ögonvrån, var dina läppar lätt särade. Som om du väntade på att jag skulle säga något, beordra något, röra vid dig. Du vet att det inte finns någon ånger nu, sa jag. – När du passerar min tröskel, är du min tills jag bestämmer något annat. – Jag vet, svarade du. Din röst var hes. Nästan som om du skämdes över hur lätt orden kom. När vi kom fram till porten, tryckte jag upp dörren med foten och såg på dig. – Vi tar trappan. Hiss är för lata. Och du ska inte ha det bekvämt i kväll. Du nickade. Jag kunde se hur din andning blev grundare. När vi klivit in i trapphuset stannade jag dig efter bara ett par steg. – Ta av dig allt. Du stelnade. Det var ingen fråga. Bara ett konstaterande. Som om jag just talat om att det regnade ute. – Här? viskade du. – Någon kan ju komma. Jag tog ett steg närmare. Min blick gick långsamt över din kropp. – Precis. Det är det som är meningen. Du stod där i några sekunder. Kämpade. Skammen, rädslan, kåtheten – jag såg hela striden i dina ögon. Men dina händer rörde sig ändå. Mot klänningen. Du drog upp den över huvudet och stod kvar i bara underkläder. Jag sa ingenting. Bara såg på dig. Du förstod. En sekund senare var behån borta. Sedan trosorna. Du stod naken i trapphuset. Kall luft mot din hud. Bröstvårtorna styva, kinderna blossande röda. – Upp med dig. Våning tre. Inga händer framför. Ryggen rak. Jag går bakom. Du började gå. Naken och tyst medans hela din kroppen darrade. Men du gjorde det och jag följde dig. Trappsteg för trappsteg. Din kropp bar sig vackert – axlarna spända, svanken böjd av osäkerheten. Jag såg varje rörelse, varje darrning i låren och du visste det. Du visste att jag iakttog dig som ett rovdjur – och du älskade att bli sedd så. Vid varje avsats lutade jag mig fram och viskade saker i ditt öra. Vad jag skulle göra med dig. Vad du skulle kalla mig. Hur din kropp tillhörde mig nu. Hur jag tänkte få dig att tigga. När vi nådde tredje våningen var du redan andfådd – av skam, av kåthet, av den psykiska pressen. Jag låste upp dörren, öppnade den långsamt, och såg på dig över axeln. – Kryp in. Du föll på knä. Naken. Bränd av skam. Våta lår. Och du kröp över tröskeln, in i mitt mörka rum. |
Fortsättning:
Del 1 (idag)Del 2: Trappan till Underkastelse (1 jul 2025)
Del 3: Kapitel 3 – ”Kopplet” (idag)
Tillagd 1 jul 2025 Noveller #Man #Kvinna #Man som top #Kvinna som bottom #Erotik #Dominant #Undergiven
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.