Logga inBli medlem
Praedas BDSM serie

Del 8: Praeda VI: Subspace

Subspace är blott toppen på isberget för vad som faller därunder, samt kommer därefter.


I serien har jag litet svepande gått igenom vad bland annat aftercare, subrops, domspace är.
Till saken hör att detta är övergripande termer vilka inbegriper så mycket mer (än vad som på ett samlat vis tycks gå att sammanställa i en lättläst text). Serien är mitt försök att skapa ordning i kaoset, på mitt eget vis allteftersom. Det görs i densamma takt jag påminns om grunderna för BDSM kulturen och dess inner workings. Ofta i introduktionen av nya inför kulturen, ibland bara för att känslan och sinnet för det plötsligt infinner sig.
Vid introduktionen av nya personer upptäcker man som utövare hur långt man själv kommit, eller inte. Hur väl man förstått och tagit till sig sina lärdomar, utifrån hur väl det går att förklara närhelst relevant.

När du hanterar en undergiven, kanske en masochist därtill, kommer väldigt mycket att fungera annorlunda.
Undergivna drivs av att få följa, släppa kontrollen, lämna över sig själv i en anförtrodd persons händer. Masochister drivs av att få ta emot, uppleva, vara hjälplös inför, smärta vilken delas ut av en anförtrodd person. Det är viktigt att förstå drivkraften bakom sin "bottom's" läggning, för att kunna förstå hur denne fungerar samt varför. Förutsatt att du vill kunna ta emot den kontroll som ges ut till dig, måste du förstå vad det är du faktiskt mottar. Vad det är du förvaltar åt den undergivne, då det är vad det handlar om. Allt annat än omhändertagande och förvaltande av ett samtycke till saker, går utanför BDSM sfären.

Undergivna strävar efter det vi kallar för subspace.
Subspace är ett euforiskt tillstånd den undergivne kan uppnå, likt den Dominantes respektive motsvarighet; Domspace. Det är två sidor av samma mynt återspeglat hos båda parter, vilket kan te sig olika men ändock sprunget ur samma sak i grunden: utlevnaden/stimulans tillsammans. Vad denna utlevnad eller stimulans kommer i form utav beror på de båda parternas preferenser och sammanhang, det kan som tidigare i serien nämnt vara enbart intellektuella utbyten sinsemellan eller tunga planerade sessioner. Båda delarna kan ta parterna till olika nivåer av "space". Ofta är det för D/s dynamiken själva maktförskjutningen och rollspelet som skapar denna upplevelse, samspelet mellan samtliga inblandade. Det behöver inte nödvändigtvis innebära utbyte av smärta, utan kan vara rent psykiskt eller exempelvis envolvera bondage. Alla undergivna är inte masochister, och alla dominanta är inte sadister. Därav termer som rope bunnies och liknande, som fokuserar mer åt bondage hållet.

BDSM är en samlad akronym för flera olika former av utlevnad;
(Bondage/Discipline, Dominance/Submission, Sadism Masochism SadoMasochism).
Det innebär dock inte att alla dessa uttryck för kulturen nödvändigtvis behöver sitta ihop.


Masochister strävar ofta efter vad författarinnan kallar för smärtvallen.
Om du har en masochist i åtagande innebär detta eventuellt litet andra spelregler än för en Undergiven. Alla är individer givetvis, men om man ser till grundkategorierna skiljer de sig på pappret åt. En masochist vill inte alltid ha en maktförskjutning i stil med Dominans och underkastelse, om än det ofta ter sig på det viset. Det viktiga för en Masochist är resan genom smärtvågorna upp mot nivåer av tolerans och njutning, vilket längs vägen kommer att innebära genombrott genom vad vi kallar för smärtvallen/smärtbarriären. En sådan barriär kan uppnås på flera olika sätt genom olika metodik, i författarinnans eget fall genom att metodiskt och systematiskt utan några hastiga växlingar jobba sig uppåt över tid. En jämn och förutsägbar takt underlättar att ta sig dit.

Vad är en vall/barriär i det här sammanhanget?
När den berörda masochisten ligger nära gränsen för vad denne kan ta emot i termer av smärta/press i olika former, närmar denne sig även barriären. Detta är anledningen till att vi inom kulturen tycker om att tänja gränserna, riskerar att övertrassera på förhand utsatta soft limits, ifrån början. För att barriären som ligger strax innan bristningsgränsen, är vad som ger masochisten uttrycklig tillfredsställelse. (Notera att en individ vilken på allvar menar att det är brott mot kontraktets hard limits som är målet, inte sysslar med BDSM. Det handlar om maktmissbruk och misshandel.)

Det skulle kunna ses som en helt egen kategori av subspace, kanske kan vi här kalla det för masochistspace.
När barriären uppnåts slutar smärtan att göra njutbart ont, och växlar i en handvändning över till enbart ren och skär extatisk njutning. Ett gott tecken på att detta inträffat är att masochisten slutar kämpa emot, slutar uttrycka smärtan denne tidigare signalerat för, och övergår i vad som till en början kan vara tystnad, för att ofta ge ifrån sig skrattsalvor olikt något annat. Det är här obeskrivligt viktigt att Sadisten på sitt håll "håller koll" så att tvärvändningen från skatt till tröstlös gråt går till på ett konstruktivt och harmoniskt sätt. Närhet och tröst kommer att vara viktigt efter att barriären tappat sin effekt/jämnat ut sig. Även om sessionen kommer att fortsätta för att uppnå nästa barriär längs resan uppåt.

Det är härifrån uttryck som att "Jag gillar att tänja på dina gränser" kommer.


Smärtbarriärer och Aftercare
Är ett absolut måste. Även om du kanske är van att det i vanliga Dom/sub sessioner går att glida litet på vilken typ av aftercare samt vilken omfattning denna håller, är detta inte tillbörligt när en barriär (eller flera) uppnåtts. Allra helst inte om det gått till den punkten att masochisten vilken upplevt barriären kommit till ett stadie av tårar. Vilken form av aftercare som behövs efter detta är som vanligt i dessa sammanhang utifrån individ, men en något utförligare variant är att räkna med. Det är dessutom i min egen mening common sense att efter en sådan session alltid sitta ned och prata om vad man varit med om tillsammans efter att allting lagt sig litet. Om barriären uppnåts och masochisten tycker att detta gått dåligt eller varit obehagligt, vilket man ofta gör första gångerna det händer någonsin, eller första gången med en ny person, är en briefing obligatorisk. Det är så otroligt mycket som kan gå fel om man inte här ser till att samla ihop varandra efteråt.

Aftercare i allmänhet
Var något jag litet hastigt gick igenom i första delen av serien, den del av helheten förtfattarinnan kommer att återkomma till och göra en "rework" av vid ett passande tillfälle. Ämnet är komplext och långt ifrån fullständigt förkarat ännu. Förhoppningsvis fyller denna del i serien i luckorna som där utelämnades!

Sessioner med barrirären som målsättning
Är något författarinnans mentorer påpekat alltid skall vara utförligt planerat i förväg, eller som bare minimum ha blivit genomgått muntligt innan man skrider till verket. Det behöver inte vara någon stor briefing, det räcker med att sinsemellan innan start gå igenom vad som är tanken med scenariot, hur det kommer att gå till samt vad som är att förvänta sig längs vägen. Detta för att det underlättar resan tillsammans och för att det undviker att det blir fel någonstans i processen. Det kan alltid bli missförstånd, rädslor, eller övriga saker som kan strula till det när vi undersöker dessa aspekter av utlevnaden. Vi gör alla detta för att vi skall gagna någonting fint och positivt av det i slutändan, och då gäller det att grunda för en god utkomst tillsammans. Hur tråkigt än det må låta för vissa. Ha kul med de tråkiga aspekterna om så, gör om det till en stil och version som känns mindre tråkig, gör något lekfullt utav det med en liten andel fantasi och en annan andel kreativitet :)

- Vad hade du tänkt ställa till med för mig idag nu då?
Kan vara den inledande frasen för den briefingen. Svaret kan vara på samma retsamma, sarkastiska och informella tema.


Toleransnivå.
Järnröv är en av benämningarna på ett kärt barn med många namn: Den ökande toleransnivån masochister bygger upp över tid. Denna kan öka över tid, men också minska lika snabbt över tid. Toleransnivån är nivån smärta som åtkrävs för att uppnå barriärerna och slutligen "space". Med tid och vana kommer densamma nivå av smärta att inte nödvändigtvis vara tillräcklig för att komma hela vägen i mål. Det är då vi kallar det för en uppbyggd tolerans, vilket är en av Sadistens utmaningar på sin sida spelplanen. Att monitorera och besörja mängden smärta som beroende på dagsform och toleransnivå krävs för att uppnå det gemensamma tilltänkta målet, vilket kan skifta rätt kraftigt. Det gäller det vill säga att vara hörsam och vaksam.

Det här är ett av skälen till att de former av BDSM praktiker utövare använder sig utav sägs "förvärras" med tid.


Något som går miste där
Är att toleransnivån samt nivån på utlevnad inom kulturen även återgår till det stillsammare. Väldigt få blir "permanent tolerant", om någon. Om man inte haft lika mycket tid till sessioner tillsammans, varit avhållsamma en period eller lämnat en dynamik med någon sedan en tid bakåt. Då nollställs toleransnivån långsamt, och det är sannolikt att utlevnadsformer inom nästkommande dynamik börjar på en lugnare nivå för att sakta ta sig uppåt igen. Toleransstegen börjar om. Något som är viktigt i de fall man inför en ny konstellation inom BDSM; Att lära känna varandra innan man plockar upp tyngre versioner av kulturens uttryck.


©-PRAEDA-







Tillagd 23 mar 2024   Noveller  

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print  Alster ID 38335  Anmäl