Agad skolflicka

Del 1

”Du förstår att denna överträdelse kommer med allvarliga konsekvenser?”, frågade rektorn mig, med en besviken men auktoritär blick.

“Ja, rektor Ekman...”, svarade jag honom, med skamrosiga kinder och svag röst.

“Nåväl. Tillsammans skall vi nu återgå till Magister Bergström’s klassrum, där skall du få stjärten ordentligt randad, framför mig och alla dina klasskamrater. Samtliga skall vara varse om hur det går för den som fuskar på provskrivningar.” Jag frös till. Framför alla?!

Jag kände hur gråtklumpen i halsen var stor, och jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Jag visste dessutom att stryk delades som regel ut på bara stjärten, vilket jag hade fått bli införstådd med X-antal gånger nu, tanken fick mig att vilja sjunka genom jorden av förödmjukelse.
Rektor Ekman klev upp mot mig, för att strängt grabba tag i min överarm och därefter börja föra mig genom skolans långa korridorer. Som en liten snorig unge fick jag motvilligt men lydigt följa med. I blickarna jag mötte under vår vandring fanns det åtminstone en gnutta sympati i nästan varenda en, hans sätt att leda mig talade om för alla precis vad som var påväg att ske. Låt platsen brinna ned eller liknande, tänkte jag, bara vad som helst kunde hända som gjorde att jag slapp få stryk. Än mindre än stryk ville jag få mina trosor neddragna och rumpan uppvisad inför alla, främst inte uppvisad för rektorn och magistern.

Vi nådde klassrummets entré, klev in, och blev genast uppsökta av mina klasskamraters nyfikna och spända blickar. Med ett fortsatt fast grepp om min arm började rektor Ekman tala med magister Bergström. Magistern tittade på mig med hård blick, jag skulle minsann ångra att ha försökt att fuska på hans prov.

“Då så. Tjugo svedande rapp i ändan borde få flickan att inse sitt misstag. Givetvis på bar stjärt. Jag rekommenderar att ni använder er av rottingen, alternativt paddeln eller möjligen riset.”, informerade rektorn, med hög och stadig röst.

Tjugo rapp var fler än vad jag tidigare fått under skolaga. Rotting och paddel var jag dock inte främmande vid, inte heller främmande vid kännedomen av hur de båda sved. Jag svalde, och jag ångrade mig.

“Rotting, den skall nog få fram budskapet.”, sade han i en mycket kylig och sträng ton, medan han snabbt rätade till sin kavaj och gick till klassrummets tavla och plockade ned rottingen som hängde på väggen bredvid den. Åh, vad jag önskade att jag kunde komma undan.

Med den hemska långa pinnen i handen kom han mot mig. Han pekade uppmanade med rottingen på hans mörkbruna kateder i trä.
“Nu, flicka lilla, böj dig framåt. Olydnad är och bör vara smärtsamt.”

Jag klarade inte ens av att bemöta ögonkontakt med några av mina åskådande vänner som satt vid sina bänkar. Utan ett ord och med endast en tunn suck lutade jag mig över katedern med rumpan i just optimal position för magistern att utdela agat. Rektorn hade intagit position för att beskåda hans beslut. Min röda och rutiga kjol blev upplyft till ryggen och bara en stund därefter kände jag magisterns fingertoppar vidröra min troskant för att sedan dra ned trosorna till ungefär jämten av mina lår. Jag tittade ned i bänken och blundade, försökte att inte börja gråta redan innan det ens hade börjat.

Efter ett par sekunder kom första rappet, och det sved. Han hade slagit kraftfullt, detta var hans hämnd för all min tidigare obestraffade uppkäftighet, och givetvis för hans saboterade provskrivning. Det andra rappet föll och jag ville stampa mina fötter och skrika rakt ut. Tredje kom hastigt därpå och svedan fick mig att fälla min första tysta tår.

Vid tionde rappet grät jag, det sved och hela rumpan brände. Han greppade plötsligt tag på ena sidan och kände på valkarna hans rottingaga hade tilldelat mig. Hans inspekterande grepp lät mig känna mig ytterligare förödmjukad, men värst var det när hans hand lät mitt stjärthål exponeras något, och jag spände mig genast. Med ett sarkastiskt fnys greppade han det långa föremålet och fortsatte genom mina tårar.

När vi hade passerat sexton låg jag nu över katedern och snyftade förtvivlat. Jag skulle aldrig mer fuska på magister Bergströms provskrivningar igen, och om jag gjorde det skulle jag göra det smartare.

Vi hade nått arton och snyftningar liknade numera hulkningar. Det nittonde rappet föll och jag skrek, det kändes som att stjärten blödde. Slutligen kom det tjugonde och sista rappet och jag låg endast snyftande kvar över katedern och lät tårarna rulla längst mina kinder.

Magistern inspekterade igen, och även denna gång kände jag hur mitt lilla anus obehagligt exponerades inför samtliga närvarande, varpå jag omedelbart spände mig återigen för att komma undan den ytterligare förnedringen.

Jag fick mina små vita med spetskant flicktrosor uppdragna, och min kjol nedlyft. Magistern drog varsamt upp mig på fötter igen och granskade mig med lugnande blick.

“Så ja, nu är det över. Du är förlåten och jag hoppas att du tar lärdom av denna gång samt omgång. Innan ni kom tillbaka till klassrummet informerades era föräldrar, din far väntar utanför skolan. Adjö med dig för idag.”
Innan magistern hunnit att avsluta sin mening stelnade jag till ordentligt och glömde plötsligt allt. Pappa stod utanför, och han var förmodligen allt annat än glad över att få höra om denna incident.

Fortsättning:

Del 1 (23 dec 2021)
Del 2 (23 dec 2021)

Novellens innehåll tar starkt avstånd från verkliga personer under 18 år.

Tillagd 26 jan 2021 Noveller #Kvinna som bottom #Disciplin #Smisk #Smärtlekar #Piskning/flogging #Skamlekar #Ageplay #Naken vs. påklädd #Skoluniformer #Tårar #Exhibitionism

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 28148 ⚑ Anmäl