Logga inBli medlem
◂ Bibliotek
BDSM - en förtrollande värld eller vägen ner i helvetet?!
Min bok "Vår tids sanna profeter - en personlig inblick i BDSM:s förtrollande värld" är en självutlämnande skildring av min experimentella väg inom BDSM som sexuellt undergiven.

Den handlar om en lång upptäcksresa som jag gjorde under många år och som inte bara handlade om sexualitet. Den handlade framför allt om identitet, och spiritualitet.

I boken beskrivs olika möten och situationer där jag upptäckte min lust till sexuell undergivenhet som en slags "pånyttfödelse". En sida av mig själv som jag aldrig förr ens hade anat.

Denna upptäckt -som gjordes tillsammans med en betydligt yngre man som "introducerade" mig till denna värld och till DS - föranledde en personlig resa som ledde mig in på helt oförutsägbara vägar och som i grunden förändrade hela mitt liv.

Det är några år sedan boken gavs ut. När jag nu skickade ett exemplar till en nära vän läste jag hastigt igenom vissa sidor igen. Och jag flämtade efter andan och hisnade.

Är det verkligen jag som har upplevt - och skrivit - DET HÄR?

Det var blandade känslor. En del skam och genans. En del uppriktig förvåning. En del stolthet. Och framför allt - en känsla av OVERKLIGHET.

Är det så att BDSM-världen kan rucka ens inre? Hela ens känsla av vem man är och vill vara? Hela ens världsbild?

Eller är BDSM något man framför allt GÖR tillsammans med någon eller andra?

Eftersom jag är schaman är omskakande upplevelser inte något främmande för mig. Tvärtom. Jag är inte van vid dem. Sådana upplevelser är inget man vänjer sig vid. Men jag vet att allting kan förändras när som helst i livet. Och på vilket sätt som helst också. Ibland tvärt; som taget ur luften. Ibland gradvis.

Och ibland över många, många år.

Vi är inte samma personer livet ut. Vi växer. Utvecklas. Utmanas. Och förändras.

Numera ser jag BDSM-världen som allt mellan himmel och helvete. Det är en värld som öppnar upp för extas. Upplevelser och situationer som sträcker sig långt utöver det vanliga och ordinära. Sådant som tänder en gnista i våra liv och verkligen får oss att känna oss LEVANDE. Det är som en port till paradiset.

Men samma värld kan också leda rakt ner i mörker - kaos - förvirring - och självdestruktivitet.

Man kan upptäcka att djupa traumatiska sår gör att man låter andra överskrida ens gränser - igen och igen. Man kan upptäcka att man inte ens vet var ens gränser går.

Och man kan utsättas för rent och skärt utnyttjande som är brutalt och river upp nya sår.

Jag har varit med om bådadera.

Numera är jag betydligt försiktigare i mina kontakter. Men boken skildrade en tid när jag var allt annat än försiktig. När jag läser igenom den nu undrade vem jag egentligen var under den tiden när jag försatte mig i den ena situationen mer riskabla än den andra.

Jag har lärt känna mig själv på djupet under den här resan. Och jag anser numera att om BDSM ska visa sig vara en väg till himlen kräver det mycket av en när det gäller introspektion och självmedvetenhet. Att inte skada sig själv. Att inte låta andra skada en. Och att inte skada andra.

Men uppbyggligheten ger oändliga möjligheter till både utveckling och äventyr.

Så hur ser samhället på BDSM-världens uttryck som utlevnad, dominans och undergivenhet?

Är BDSM-rörelsen på väg från samhällets utkanter, träskmarker och bottenskikt som något "suspekt, våldsamt, perverst och farligt" till vardagsrummets sexuella lekar?

Kommer den någonsin att hamna i finkulturens städade rum??
Min bok

Tillagd igår 14:20   Reportage & intervjuer   #Relationer/kärlek #Egenupplevt #Kvinna #Personligt #Samhälle #Kvinna som bottom #BDSM #Undergiven #Bottom

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.