Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoMän och undergivenhet - dolda behov
Del 5: Incels - uppgivenhet och abdikering av personligt ansvar
| Incels - en växande grupp män som har bestämt sig för att kvinnor är ett omöjligt kapitel i deras liv och därmed stängt dörren till hoppet om att skapa en relation med motsatta könet. Dessa män odlar tillsammans ett gemensamt hat mot kvinnor i största allmänhet och en del är våldsverkare som begår/kan tänka sig begå våld mot kvinnor på grund av sitt hat. Hur kan man se på en sådan rörelse i samtiden? Det är viktigt att försöka förstå innan man snabbt dömer ut dessa män. En bakgrund har redan tecknats i mina debattartiklar. Män som är frustrerade. Män som utifrån sina förutsättningar och sitt sätt att tänka söker kontakt med kvinnor men misslyckas. Män som är i relationer vilka tenderar att ta slut. Män som längtar efter kärlek, intimitet, samhörighet, djupare förhållanden med kvinnor men upplever att de förnekas detta. Inte en gång. Utan gång på gång på gång. En del män får ingen kontakt alls. De blir avvisade i alla sammanhang och på alla sätt de försöker. Och "jakten" blir allt mer desperat. Starka känslor skapas i denna process av att känna sig förödmjukad. Avvisad. Mindre värd. Inte "man" nog. Förnedrad. Ensam. Isolerad. Sådana män upplever sin jakt i isolering. Många av dem tror att de är fel på dem själva. De har inte stöd i kontakt med familj, vänner - eller andra män. De glider ut i en sfär av samhällets utkanter och träskmarker där de tenderar att isolera sig allt mer fysiskt, och psykosocialt. Och de går allt mer in i internet-världen och grupper av män som tänker och känner likadant. Denna rörelse är farlig. Och kvinnor kan se med fasa på den och förstå att de kan vara potentiella våldsoffer för män av den här kategorin. Ska man tycka synd om dessa män? NEJ! Men innan man fäller omdömen om dem - vilka de är; varför de beter sig som de gör; vilken destruktivitet de är kapabla till så bör man försöka förstå genom att granska deras utgångspunkter och erfarenheter. I ett samhällsklimat där män och kvinnor fjärmas från varandra istället för att närma sig motparten odlas kyla; avståndstagande; brist på empati, förståelse, medkänsla och vilja att lyssna. Incels är ett symptom - mycket allvarligt sådant - på en sjukdom i vårt samhälle. Den sjukdomen står för ensamhet, isolering och oförmåga att skapa och leva i djupare emotionella förhållanden där även sexualiteten kan få flöda fritt i ömsesidig respekt för varandra. Sociala medier och internet spelar stor roll här. Istället för att ställa viktiga frågor till varför en sådan rörelse uppkommer antingen frodar man den genom att spä på föraktet för och ilskan mot kvinnor i allmänhet eller riktar man urskiljningslös kritik mot dessa "hemska" män som hatar kvinnor. Varje man har ett personligt ansvar. Varje kvinna likaså. Vi har alla ett personligt ansvar som vi aldrig kommer ifrån när det gäller våra val i livet. Våra värderingar. Vår relation till omvärlden och andra människor. I det ansvaret ligger viljan och förmågan till empati. Även med de personer som befinner sig längst bort från våra egna kretsar av vänner, umgänge, familj med flera. Incels består av besvikna, arga och hatiska män som känner sig svikna och förrådda av världen omkring sig och som har tappat fotfästet i sina egna liv. Detta projicerar de på den andra halvan av befolkningen - nämligen kvinnorna som blir föremål för ett urskiljningslöst hat. Incels är män som abdikerar från sitt personliga ansvar. Istället för att försöka hantera den situation de befinner sig i och söka hjälp riktar de destruktivitet utåt. Det finns inget sätt att "lösa" problemet med denna växande grupp av män anser jag genom t ex politiska åtgärder. Det här är mer än ett samhällsproblem. Det är en existentiell fråga i grunden. Vilka är vi? Vem är JAG? Vilket ansvar bär jag på i mitt liv för min egen existens - hur jag skapar ett sunt och konstruktivt liv för mig själv och andra i varje ögonblick och varje val jag gör. Hur jag går tillväga för att granska mig själv och ge mig själv möjighet till utveckling och växande i min personlighet och mitt vardagsliv. Allas vårt ansvar är att faktiskt stå ansikte mot ansikte med en brutal samtidssanning: det verkar lätt för män och kvinnor att skapa avstånd mellan varandra istället för motsatsen. För motsatsen kräver något av oss. Det kräver något av var och en av oss. Vi kan inte bara HA och FÅ. Vi måste GE också. Vi måste investera en genuin ansträngning att ge respekt, lyhördhet, tid, energi, kärlek, empati och uppskattning - först och främst åt oss själva. Och sedan ge den positiva energin vidare i ansvarsfulla relationer. Med eller utan BDSM-dynamik. |
Fortsättning:
Del 1 (17 jul)Del 2: Mellan mesen och neandertalaren - mannen år 2026 (3 jul)
Del 3: Vad innebär begreppet ”respekt” i ett förhållande med D/S-dynamik? (9 jul)
Del 4: Sanning och myt om respekt i D/S-dynamik (14 jul)
Del 5: Incels - uppgivenhet och abdikering av personligt ansvar (17 jul)
Tillagd 17 jul 06:52 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM #Man som bottom #Vår kultur #Utlevnad
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.