Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
Italiano17:00
| Jag låste dörren till kontoret bakom mig med en lätt suck av lättnad. Klockan var precis fem, och den varma sommarluften slog emot mig när jag gick över parkeringen mot min cykel. Klänningen fladdrade lätt runt benen i den svaga blåsten, och jag kände mig redan friare bara av att vara ute. Då såg jag honom. Han lutade sig nonchalant mot en svart bil, armarna korsade över bröstet. Mörk blick, skarpa drag. Jag hade aldrig sett honom i verkligheten, aldrig ens pratat med honom i telefon innan, men något i hans hållning fick mig att stanna upp mitt i steget. Hjärtat slog lite hårdare. "Vad gör du här?" frågade jag, rösten lite ostadig. Fingrarna pillade nervöst på kanten av klänningen där den rörde sig i vinden. Han svarade inte direkt. Tittade bara på mig ett långt ögonblick innan han nickade mot passagerarsätet. "Hoppa in." Jag tvekade. Förnuftet skrek åt mig att vända om, ta cykeln och åka hem. Men något annat, något varmare och farligare, vann. Jag öppnade dörren och satte mig i bilen. Doften av läder och hans närvaro fyllde kabinen. Han startade motorn utan ett ord och körde ut från parkeringen. Vi lämnade staden bakom oss, gatorna blev vägar, vägarna blev landsväg med skog på båda sidor. Hans hand landade på mitt lår. Den var varm, säker. Sakta gled den uppåt, under tyget på klänningen. Jag rös till, en ilning gick genom hela kroppen, och jag försökte pressa benen ihop. Han fortsatte bara, kalkylerad, tyst. Inte ett ord. Bara den där lugna, kontrollerade rörelsen. Plötsligt svängde han in på en liten grusväg och stannade bilen. Han vände sig mot mig, tog ett stadigt tag i mitt hår vid nacken och drog mig till sig. Kyssen var hård, krävande, nästan våldsam i sin intensitet. Det pirrade i hela kroppen, som elektricitet under huden. Jag andades in honom, kände hur knäna blev svaga trots att jag satt. Han släppte mig lika abrupt som han tagit tag i mig. "Kliv ur." Jag lydde. Benen darrade när jag steg ut. Han kom runt bilen, tog mig i armen och ledde mig fram till motorhuven. Med en fast hand i ryggen tryckte han ner mig på mage över den varma huven. Metallens värme mot kinden och brösten. Han lyfte upp klänningen över höfterna utan brådska, drog ner mina trosor till knäna med en enda rörelse. Sedan kände jag honom. Hans mun först, het och hungrig mot mig bakifrån. Jag stönade högt, grep tag i bilens kant. Han var obeveklig, exakt, som om han redan visste precis vad som skulle få mig att darra. Jag kom snabbt, vågor som sköljde över mig så att benen nästan gav vika. Han reste sig, och sedan var han inne i mig. Djupt, hårt. Ett stadigt tag i höfterna höll mig på plats medan han tog mig. Jag kom igen, och igen, skrikande ut i den tomma skogen. Solen sjönk bakom träden och färgade himlen röd. En bil körde förbi ute på landsvägen, ljusen svepte över oss ett kort ögonblick. Jag brydde mig inte. Inget annat existerade än hans kropp mot min, hans andetag, hans grepp. När det var över låg jag kvar över huven en stund, andfådd, darrande. Klänningen uppdragen, kroppen varm och använd. Han drog upp mina trosor igen, rättade till klänningen och hjälpte mig upp. Fortfarande utan ett ord. Bara den där mörka blicken som sa att det här inte var slut. Inte på länge. |
Långsam dag på jobbet och jag sitter och fantiserar
Tillagd 3 jul 13:47 Noveller
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.