Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoMän och undergivenhet - dolda behov
| Män som vill vara undergivna - vad står det egentligen för? Är mäns undergivenhet något som vi stigmatiserar? Upplever män valet att vara sexuellt undergivna på lika villkor som vissa kvinnors val att vara det? I den här debattartikeln levereras inga färdiga svar på ovanstående frågor. Kanske inga svar överhuvudtaget. Artikeln är mer ett försök att närma sig något som känns angeläget när det gäller frågan om mansrollen idag i största allmänhet. Kvinnors roll ute i samhället har länge varit under lupp och i öppen debatt sedan Metoo. Vilket har varit nödvändigt. Och kvinnors behov av jämställdhet, trygghet och rättigheter har lyfts fram tydligt och explicit vilket lett till stora framsteg för kvinnors räkning både psykosocialt och sexuellt. Mansrollen framstår dock fortfarande som angelägen att diskutera - men diffus. Vad innebär det faktiskt att vara man idag i det moderna samhället? Hur lyfts frågan? Om den ens ställs - men det gör den väl?! Vaga röster gör sig gällande att mannens position är oklar. Den urgamla stereotypa bilden av alfahannen som leder sin flock tillhör dinosaurietiden. Den håller på att dö ut. Om man ute i media skulle hävda att patriarkatet ska återuppstå och bestå skulle man bli utskälld och utskrattad. Så hur ska en modern man se ut? Hur ser han ut i Sverige? Ett är säkert - han bör vara pk. Politiskt korrekt. Det innebär att han ska främja kvinnors likaberättigande på alla plan. Helst ska han kalla sig feminist. Han ska rösta på "rätt" parti (vilket innebär att han inte får dra för långt åt höger - dvs nono till Sverigedemokraterna). Han ska sopsortera, ta hand om hem och barn lika mycket som kvinnan i hemmet. Han får absolut inte visa manschauvinistiska tendenser. Att pekas ut som skyldig till sexuella trakasserier mot kvinnor är livsfarligt. Är detta ett mått på manlighet i Sverige idag? Men någonstans vill väl kvinnorna ändå ha något mer än en jämställd sopsorterare i sängen? Det kan man fnissa åt. Men hur ska män bete sig - mot kvinnor och i största allmänhet - för att betraktas som "riktiga" män? Är det ens tillåtet att använda uttrycket "riktiga män" utan att implicera att en riktig man tar för sig, vågar visa vad han vill, vågar spela ut sitt sexuella register, vågar ta ton i offentliga sammanhang .... vilket är högst tveksamt i vårt land numera utan att riskera stämpeln "mansgris"? Är en sund maskulinitet möjligen en kombination av stark energi som kan innebära att ta ledningen, fatta svåra beslut, vara lösningsfokuserad och resolut, visa mod och fysisk och mental styrka när så krävs - men samtidigt modet att vara sårbar, emotionell, känna, visa och uttrycka känslor utan att bli stämplad som "svag", visa respekt för det feminina, ha full delaktighet i hem, barn och familj på alla områden .... ?? Inte antingen-eller .... utan både- och. Är detta ens möjligt? En balans mellan det maskulina och feminina inom oss - innebär detta att BÅDE män och kvinnor rymmer båda aspekterna inom sig? Logik, förnuft OCH känslighet, känslor, emotionell intelligens. Kanske är behovet för vissa män att påta sig en undergiven roll sexuellt ett uttryck för den moderna mannens behov av att få vara sårbar! Inte alltid leva upp till ett stort ansvar på t ex sin arbetsplats och även hemma. Att vara ett slags allt-i-allo som klarar allt utan att klaga? Som ändå inte får bli arg, gråta, visa sig "svag", säga att han inte orkar, inte kan/vill leva upp till alla sjuhelvetes krav överallt ....?! Män bör få vara undergivna. Lämna över kontrollen. Släppa taget. Vara och visa sig mänskliga. För de behöver det. Precis som kvinnorna. Precis som vi alla gör. |
Belysande av mäns sårbarhet
Tillagd idag 08:56 Debattartiklar om sexualitet och identitet #BDSM #Man som bottom #Vår kultur #Utlevnad
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.