Miljonär för en dag (troll spricker i solsken)
| Vad hade du gjort om du fick 2 miljoner plötsligt en dag? Jag hade gjort exakt såhär. Jag hade betalat av mina skulder. Jag hade gett lån till de jag älskar och håller närmst så de slipper sina skulder. Jag hade donerat allt jag kunnat där det behövs mest. Jag hade skickat ut resurser till subkulturerna jag tillhör. Vi är vårt eget ekosystem. Vare sig ni förstår det eller ej. Vi behöver lära oss att bråka mindre och jag ville visa vägen med hjälp av altruism. Det finns många som inte tror på altruism. Ni som tror att mina intentioner är mörka vill jag absolut inte ha som vänner, någonsin. Jag förlåter absolut inte er som har drevat mot mig. Jag har alltid varit fattig, legat back, legat på noll, oftast på minus i skuld. Jag har jobbat och jobbat och jobbat för att få det att gå ihop utan att behöva vända mig till sexarbete. Så har mitt liv sett ut då jag varit sjukskriven och pengarna räcker helt enkelt inte för mitt uppehälle. Så tänk er att ni är utan skyddsnät. Utan hopp. Har gett upp. Och dagen därpå kommer memot: grattis, du för 2 miljoner kronor i ersättning för ditt lidande. Vad hade du gjort? Jag vet vad jag hade gjort. För jag har gjort det. Jag donerade pengar till saker som jag tycker stärker banden vi har här. Initiativ, personer, projekt, som stärker våra nätverk. Det är inte bara snällt, det är smart också. Det är något ni inte förstår. Och det handlar inte om altruism eller ej. Det ni måste förstå är att det här communityt är viktigt. Viktigare än ni tror. Det är valår. Var uppmärksam på vad som gör att vi slutar lita på varandra, vad som splittrar oss. Så... mitt bästa råd är att kasta popcornen i papperskorgen. Och börja agera med lite mer värderad riktning. Ryggrad kallas det. Hjärta heter det. Vänskap går inte att köpa. Den som tror att jag köper kompisar behöver göra sin egen inventering, från början. Och... jag ska ingenstans. Jag ska inte dö. Jag ska leva och må bra. Precis exakt här. Bland vänner och fiender. Och jag kommer fortsätta agera i värderad riktning. Inte med pengar, för de är slut nu. Typ, nästan. Jag måste behålla något till min pension också eftersom jag inte jobbat. Jag ångrar helt ärligt att jag delade ut stipendier här till er. Det här communityt valde att, helt utan att ens fråga mig, dra slutsatsen att jag försöker lura er. Det är en sanning som jag har svårt att begripa. Ni är så jävla cyniska. Ni vet vilka ni är. Jag behöver inte veta vem som sagt vad. Om någon vill komma tillbaka, säga "jag kan ha fel" och gör det uppriktigt. Så finns jag här med öppna armar. Det finns inget konstigt spår om man följer den här kaninen. Bara okunskap om vad syftet med stiftelser är. Jag trodde stiftelser var... liksom goodwill, som mecenater kanske, jag vet inte. De småsummorna jag fått som konststipendier under mina 13 svåra år har räddat mitt liv. Flera gånger om. Flera gånger om. Det har hjälpt mig utveckla ett konstnärskap som skyddat mig från att hamna i sexarbete. Så om frågan är, vad skulle du göra om du var fattig och plötsligt hade två mille att latja med? Här har du svaret. Julia-stiftelsen finns inte, för det var ett misstag av mig att tro att det behövs en stiftelse för att ge gåvor. Det var bara ett puckat misstag från min sida. Jag ber verkligen om ursäkt för förvirringen. Jag hoppas att pengarna kommit till nytta på något vis. Jag gav för att jag ville. Ni tror det värsta om mig. Och har fel. Ni förtjänar mig. Ni förtjänar mitt värsta och mitt bästa. Ni, som är besatta av att trashtalka mig. Ni borde söka hjälp. Den som sa det var det. Och jag säger... se över vilket handlingsutrymme just DU har. Dra i några trådar och gör världen till en lite bättre plats ett steg i taget. Till exempel, om du vet en sexarbetare som också har en sidehustle som konstnär. Köp då konsten och inget annat. Det är bara ett exempel utav flera. Och jag menar inte "köp min konst". Jag menar att, precis som andra communityn stöttar varandra. Borde vi stötta varandra när vi kan. Att se den här platsen som en plats av kärlek, integritet och öppenhet... det var mitt misstag. Jag får leva med det. Köp en flogger. Köp när du kan. Gynna ditt community. Din scen. Din valda familj. Gör det på ett sätt som DU tycker är lagom. För mig var det hundra tusen. Hundra tusen som jag investerat i vår framtid. Vår framtid, som vi har här på Diversia. Hundra tusen är en bråkdel av två mille. Tid är pengar, det är en pengavärld, det är kapitalism, det är... mörkt. Så jag ville bara tända en gnista om att skicka vidare. Tack för mig. PS. Tavlan på bilden. Den har titeln "Prioriteringar". Och jag är jävligt nöjd med det konstverket. Det påminner mig om att jag alltid har en plats jag kan återvända till. Min konst. Pengar eller ej. Konst är en konstant. Mitt försvar. Min räddning. Mitt svar. |
Angående Seraphina- och Avgrundenstipendierna, samt stiftelsen som aldrig trädde i kraft.
Tillagd idag 07:19 Nyheter & pressreleaser #Egenupplevt #besvikenaf
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.