Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoNär konst plötsligt känns
| Jag har aldrig sett mig själv som särskilt intresserad av konst. Det har mest varit något jag tittat på och tänkt att det är fint eller imponerande, men utan att det egentligen gjort något med mig. Men idag blev det annorlunda. Jag satt i vardagsrummet och fastnade med blicken på en tavla. Och det var som att något skiftade. Jag tittade inte bara längre, jag kände något. Bilden var Banksys motiv med den lilla flickan i svartvitt, med handen utsträckt, och framför henne en röd ballong. Och jag kunde inte riktigt släppa den. Jag började tänka på hur verket förstördes på auktionen. På att något går sönder, försvinner, glider ur ens händer. Och någonstans där började det krypa närmare. Är det så det känns att bli vuxen? Att något man en gång höll i bara… försvinner? Eller är det tvärtom. Att det handlar om mod. Att våga släppa taget. Att ta ett steg ut, även om man inte vet vad som händer sen. Kanske handlar det inte ens om vad som är sant. Kanske handlar det om vad man själv bär med sig när man tittar. För det kändes plötsligt inte som en tavla längre. Det kändes som något som speglade tillbaka. Jag vet inte riktigt vad det var jag kände. Bara att det var mer än jag är van vid. Så jag undrar. Finns det något för dig som gör så? En bild, en kropp, ett uttryck som inte bara är fint att titta på, utan som faktiskt gör något med dig? |
Tillagd idag 19:41 Kultur- och faktaartiklar #Personligt #Vår kultur #Konst #Vänner #Samhälle #Min omgivning
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.