Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoPillion-tankar
| (Spoilers! You have been warned) Till slut blir det av. Jag och en vän som också har dragning åt det undergivna hållet kommer efter ett antal ombokningar iväg och ser Pillion. I salong 3 på Victoria i Stockholm är stämningen god, vi är en liten skara som spritt ut oss i salongen, lagom mycket lediga platser finns för att sitta lagom "ifred". Förtjusning i luften. När filmen är slut är ingen besviken - men en av mina första tankar är att jag själv behöver aftercare. Efter två timmar av den timida Colin som går rakt in en 24/7-dynamik helt utan förhandling, aftercare eller ens vila (annat än den ledig dagen i slutet) har jag som en spänning i kroppen. Att så mycket av filmens intima ögonblick håller sig kvar vid Colins otrygghet känns som ett medvetet beslut - det bygger upp till det slutliga utbrottet och kravet på förändring - men jag frågar mig ibland om han någonsin får landa? Scenerna när han sitter bakpå motorcykeln och njuter är väl det som kommer närmast, och ögonblicket Ray nästan kysser honom i skogen. Men som (mestadels) undergiven är det en stundom smärtsam upplevelse att se hans längtan efter trygghet i underkastelsen, avsaknaden av kommunikation. Ögonblicken med lädercommunityt som förekommer utspritt igenom filmen ger enorm lättnad. Här ser vi aftercare (mellan andra par), dynamiker som verkar tydligt förhandlade, samtycke som verkar lyckligt och villigt. Variation i kroppar och uttryck. Och det är en enormt rolig film. När Colins pappa börjar tala om stödstrumpor skrattar jag så att jag gråter, och det ligger en uppsluppen fnittrighet i salongen när Colins föräldrar försäkrar sig om att Ray har en extra hjälm med sig till Colin. Även grälen är stundom riktigt roliga, de ligger och pyr på gränsen mellan asgarv och oro "you couldn't upset me if you tried" "well, you seem upset". Och det är väl också all denna humor som gör att filmen ändå är så fin. Det och hur fenomenalt varmt och vackert filmad den är. Efteråt över en öl utbyter vi teorier och landar på att manuset/källmaterialet känns skrivet innan kontakt togs med communityt. Att kärnhistoriens BDSM-skildring snarare är en som står med halva foten utanför, medan sidokaraktärerna fyller ut och ger den trygga kontext som ändå behövs. Utan dem vet jag inte om filmen hade varit uthärdlig, men som den är nu är den omtumlande, rolig, stundvis triggande men avslutningsvis befriande. + Lädercommunityt. Önskar att Colin hade fortsatt umgås med dem även i slutet. + Colins föräldrar. Fantastisk liten kärleksskildring vid sidan om. + FENOMENALA skådespelarinsatser av alla inblandade - Avsaknaden av aftercare - Avsaknaden av samtycke och förhandling (även om en hel del samtycke var implicit) - Opreppat analsex följt av "du är för trång" (vet vi inte bättre vid det här laget?) |
Försöker mig på en pillion-recension.
Tillagd idag 19:05 Film- och bokrecensioner #BDSM #Ur film & media #Relationer/kärlek #Utlevnad #Läderman #pillion
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.