Hennes innersta väsen

Eva möter sin egen blick i den stora helkroppsspegeln i hallen. Vibrationerna hon med varierande mellanrum och intensitet känner mellan sina ben gör att hon blir allt mer upphetsad och får allt svårare att hålla fokus. Men bordet är dukat och middagen redo att serveras, så allt torde vara i sin ordning. Hon känner på sig att Marcel blir sen ikväll. Han brukar komma kring halv sju-sju, men hon vet aldrig exakt. Han kommer när han är klar, kort och gott. Hon har lärt sig hantera det, och lagar exempelvis alltid mat som inte behöver serveras på minuten, utan som får puttra i lugn och ro, och sedan kan vara redo att serveras när det är dags. Det viktiga är att hon sitter redo när han väl kommer. Och det gör hon, alltid, även om hon som otålig själ kämpar en del med det. Hon som tidigare alltid varit den som har kontrollen, oberoende situation. Men det funkar inte så med honom. Ibland tänker hon att han kanske drar ut med vissa saker med avsikt, för att han anser att det stärker hennes karaktär. Det skulle vara ganska typiskt honom.

Själv hemkommen från eftermiddagens spinningpass hade Eva tillägnat en lång stund åt att duscha och göra sig fin för honom. Det var något som kommit att bli en närmast helig sak för henne, eftersom hon gjorde det av stor vördnad för honom. I ett textmeddelande hade han bett henne lägga in flexern efter att hon duschat. Det var en av de fjärrstyrda leksaker som han tyckte om att hålla henne på nålar med. Han njöt av tanken att hon gick omkring kåt om dagarna, och att han var den som kontrollerade marionetten. Hon känner flexerns massageliknande rörelser greppa hela hennes kön, inifrån och ut. Hon blundar och njuter, förlorar sig i känslan. När rörelserna och vibrationen efter en stund lugnar sig igen undsläpper hon sig en ljudlig suck och spricker upp ett leende. Snart är han hemma. Hon blickar ut genom fönstret och betraktar det ihållande regnet i gatlampornas sken, och människorna som ilar förbi nere på gatan. Det är november och redan ordentligt mörkt ute även om klockan bara är strax efter sex. Hon vrider upp belysningen en aning, men bara tillräckligt för att få den där varma, välkomnande känslan, som hon vet att han uppskattar när han kommer hem efter en lång dag på jobbet. Det känns igen en gång som att dagen bara har flugit förbi, men hon har hunnit med både nytta och nöje, och känner sig tillfreds med dagen såhär långt. Innan hon åkte hemifrån på morgonen hade hon tärnat, hackat och förberett allt för den Beef Bourguignon hon skulle servera till middag. Sedan fick CrockPoten sköta resten, och Eva hade åkt in till universitetet, där hon höll en gästföreläsning om neurodivergens i arbetslivet. I samband med den passade hon också på att luncha med några av sina tidigare kollegor på fakulteten. Hon kunde sakna arbetsgemenskapen ibland, nu när hon jobbade mer sporadiskt, samtidigt som hon aldrig skulle kunna tänka sig att gå tillbaka till det liv hon levde innan hon träffade Marcel.

Det var han som hade väckt hennes innersta väsen, hennes undergivenhet, som i hans sällskap nu hade slagit ut i full blom. Från första stund var det uppenbart för henne att attraktionen dem emellan var något alldeles extra, även om hon där och då inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var som gjorde det. Deras första möte, och känslorna han redan då väckte i henne, är något hon aldrig kommer att glömma. Det var en galamiddag i samband med en konferens i Köpenhamn, och de var placerade i samma bordssällskap. Hon hade iakttagit honom redan under minglet, och känt sig tagen av hans karisma. Vem var den här mannen, och varför kände hon ett så starkt drag till honom? Det var en synnerligen trevlig middag, men även om resten av bordssällskapet också bidrog till intressanta konversationer och nya bekantskaper, så var hon som trollbunden av Marcel. Han verkade vara en världsvan man, trygg, vis och rättfram, och det enda hon kunde tänka på var att hon måste få se honom igen. När de skiljdes åt den kvällen fattade han hennes hand, såg henne djupt i ögonen, drog hennes hand till sig och gav den en öm kyss. Han sa, "Att möta dig Eva, var mitt största nöje ikväll. Jag hoppas få den äran igen." Hon rodnade, och hade svårt att inte vika undan med blicken, och kände ett rus av upphetsning och välbehag som plötsligt gjorde henne alldeles knäsvag. "Detsamma, Marcel. Verkligen", svarade hon och log.

Han var ömsint, bestämd, förstående, konsekvent, kärleksfull och rakryggad. Hon kände sig trygg med honom, uppskattade den öppna kommunikation de hade och hans sätt att både i ord och handling verkligen visa hur mycket hon betydde för honom. Dynamiken fanns där från start, även om de inte satte ord på det till en början. Men hon kände sig som modellera i hans händer, och njöt så ofantligt mycket av det. Sexet var underbart, det var lustfyllt och lekfullt, och de kompletterade varandras lustar i det minsta. Och även om Eva förundrades över hur självklart allt kändes med Marcel, så visste i sin tur han precis vad det var som blixtrade mellan dem. Den där kvällen i Köpenhamn lade han ögonen på en knivskarp kvinna, vacker som en dag, som i sin kärna bar ett fördämt behov av underkastelse, en vilja att behaga sin herre och en önskan att bli dominerad. Han var nu hennes herre, och han njöt av att se henne blomstra som hon gjorde i takt med att relationen djupnade. Han insåg också snabbt hur mycket hon njöt av hans kuk, speciellt när hon fick den oralt. Hon sög gärna grundligt och länge, och kunde få flera orgasmer själv under tiden. Hon svalde girigt varenda droppe när han kom i hennes mun, eller än bättre djupt i hennes hals, och efteråt ville hon gärna hålla kvar den i munnen. Hon brukade vila sitt huvud på hans höft, och kunde till och med somna så, med kuken i munnen. En sak efter den andra föll på plats, och vartefter tiden gick hade de många och långa samtal om vilka känslor det här väckte i dem, och även Eva fick sakteliga en allt bättre förståelse för sin egen njutning, sina behov, gränser och fantasier. Det är nu tre år sedan de träffades, och drygt två av dem har de bott tillsammans i hans lägenhet i centrala Köpenhamn.

Eva står kvar framför spegeln och känner flexern aktiveras igen, lite lugnare den här gången. Hon betraktar sig själv som genom hans ögon, och granskar varje liten detalj. Hon bär en lätt makeup som framhäver hennes ögon. Det långa håret har hon fäst i en hög hästsvans och är klädd i vit sidenblus upptill, och genomgående svart nertill; knälång läderkjol med slits på högra låret, strumpbyxor med öppen gren och lackpumps.

Intill den stora spegeln i hallen står en ensam träpall. Hon sätter sig till rätta, placerar fötterna intill varandra, benen ihop, händerna i knät med handflatorna uppåt, och sänker blicken. Där sitter hon nu, i väntan. Hon lyssnar efter ljud i trappen, hör när lamporna tänds och den gamla hissens dörr som öppnas och stängs. Hoppas att det snart ska vara han. Efter en god stunds väntan hör hon nyckeln vridas om och dörren öppnas. "Min skatt", säger han, ställer ner sin väska, hänger av sig jackan och går fram till henne, tar ett lätt tag om hennes haka och manar henne att möta hans blick. Han ger henne en lätt kyss på pannan och fortsätter, "så vacker du är, låt mig se på dig." Hon ställer sig upp och han synar henne från topp till tå, och tar sig friheten att knäppa upp ett par knappar på hennes blus. Han älskar när hon låter sina bröst vara bara, så att han lätt kan skönja bröstvårtorna genom tyget på blusen. Han kupar händerna runt hennes bröst, smeker dem en stund och nyper till i hennes nu styva bröstvårtor. Hon stönar till av det överraskande hårda nypet. "Nej nu är det dags för mat va? jag är vrålhungrig", säger han sedan, fattar tag i hennes hand och hon följer med honom in till köket. De äter i lugn och ro, avnjuter ett glas rött till maten och pratar om dagen som varit. "Det var magiskt gott, som alltid, tack älskling", säger han, och dröjer kvar med blicken fäst i hennes. Även om det gått tre år, blir hon än idag så berörd av hans blick. Hon ler varmt mot honom, böjer ner blicken och reser sig upp för att duka undan. Marcel håller ögonen fästa i henne, och när hon sträcker sig efter hans tallrik känner hon hans hand på sitt innerlår. Hon står kvar, och njuter av den beröring hon suktat efter hela dagen. Hans hand vandrar uppåt, och i samma stund känner hon att flexern börjar vibrera igen. "De här grenlösa strumpbyxorna är perfekta med flexern, tycker du inte?", frågar han. "Ja. Jo, visst är dom", svarar hon generat. "Och så underbart blöt du är", lägger han till. Han tar hennes hand och placerar den i sitt skrev. Hans styva kuk känns tydligt genom tyget, och kåtheten inom henne vrids upp ytterligare. Hans kuk är det bästa hon vet. "Kom, vi går och sätter oss lite bekvämare, disken kan vänta", säger han, och leder in henne i vardagsrummet.

Han går fram till sin favoritfåtölj i det bortre hörnet av rummet, lägger handen om hennes midja, drar henne till sig, och kysser henne passionerat. Med ett lätt tryck på hennes axlar signalerar han sedan åt henne att gå ner på knä, och hon är inte sen att följa. Hon tittar upp på honom, och fattar tag i bältet på hans byxor. Hon försöker göra det lugnt och sansat, men ivern går inte att ta miste på. Hon knäpper upp bältet, knappen på byxorna, och drar ner gylfen. Hon hasar ner byxorna och kalsongerna, och när han satt sig ner, drar hon dem av honom, och viker dem tillsammans med hans strumpor i en prydlig hög bredvid sig på golvet. När hon sträcker sig fram för att greppa hans kuk stoppar han henne tvärt. "Inte riktigt än, kära du. Jag vill att du också klär av dig lite. Ställ dig upp." Hon känner ett sting av besvikelse, men gör som han säger och reser sig upp. "Var så god", säger han kort. Hon börjar med att knäppa upp de resterande knapparna på blusen, och låter den falla till golvet. Så även kjolen. "Det är bra så. Kom hit med dig". Han ber henne ställa sig bredbent och för upp handen mellan benen på henne. "Den här har gjort sitt för idag", säger han, greppar tag om flexern och drar den försiktigt ur henne, för att i nästa stund föra den mot hennes mun. Hon gapar villigt och slickar av den, länge och väl, precis som han förväntar sig att hon ska göra. Sedan lägger han den ifrån sig på bordet intill och lutar sig bakåt i fåtöljen. Det ser hon som en tydlig invit och går ner på knä framför honom. När hon nu sträcker sig fram för att greppa hans kuk hindrar han henne inte, utan betraktar henne med belåtenhet. Hon kysser ollonet, och sluter sina läppar om det. Hon slickar skaftet från rot till topp, med bred och mjuk tunga. Hon låter kuken glida in mellan sina läppar och njuter av att känna hur han hårdnar i hennes mun. Hennes egen upphetsning skenar i takt med att hon suger av honom, och hon känner nu att hon är väldigt nära en orgasm själv. Hon runkar honom med ett lugnt och stadigt grepp och leker samtidigt med mun och ivrig tunga längs skaft och ollon. Han lägger händerna på hennes huvud och trycker ner kuken i halsen på henne. Han håller henne kvar och juckar sig mot henne, djupare in. Samtidigt märker han hur hennes varma vätska skvätter ner på golvet, vilket gör honom än mer upphetsad. Hennes orgasm fortsätter allt intensivare och det rent av flödar ur henne. I samma stund når han själv ett kraftigt klimax, tar ett än fastare tag om hennes huvud och låter satsen pumpa ut i hennes trånga hals. "Herregud så skön du är", utbrister han. Avslappningen som följer är total, och de är som i ett töcken båda två. Det tar en stund för henne att återhämta sig, men hon håller alltjämt kvar kuken i munnen. När den har slaknat något lägger hon huvudet mot hans lår, och hennes andning blir stegvis lugnare och djupare. Där sitter de en god stund efteråt, och bara njuter av lugnet och den ultimata närheten till varandra.

Tillagd 9 nov 22:05 Noveller #Man som top #Relationer/kärlek #Psykisk dominans #Fysisk dominans #Traditionella könsroller

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Noveller

🖶 Print Alster ID 45963 ⚑ Anmäl