Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoThe Substance
| Jag har läst vad folk tycker om den här filmen och det är väldigt många som tycker att den var helt rokastligt dålig. Jag väljer dock att lägga det på att de faktiskt inte förstod vad filmen handlade om. Eller att de hade en massa förväntningar när de såg den. Min tanke på det hela i efterhand är att någon ville göra en samhällskritisk skräckkomedi, med gamla hederliga praktiska effekter, strösslat med body horror och Troma. De lyckades alldeles utmärkt med det. Vissa kanske tycker att det är en lite väl udda kombination av genrer, men för egen del uppskattar jag sådant. Det ger något nytt och, om allt går vägen, levereras på inspirerande sätt. The Substance har, i mitt tycke, VÄLDIGT mycket substans. Då jag vill hålla den här texten fri från spoilers kommer jag bara prata om mina känslor kring filmen och inte om specifika scener. TEMAT Skönhet, toxisk perfektion, kapitalistism, misogyni, objektifiering genom sexualitet. Inget vi inte har omkring oss 24/7, så ingen är främmande för det vid det här laget. Elisabeth (Demi Moore) har varit en profil i media under lång tid, men då hon nått den anskrämliga (sarkasm) åldern av 50 vill bolaget byta ut henne mot en ny, fräsh, fast, yngre version. Dennis Quaid gör ett utmärkt jobb som den vidriga chefen och blir en fin representant av hur samhället ser på kvinnor. (Top Model, någon?) Elisabeth, i sin osäkerhet, väljer att ta till drastiska metoder efter att ha blivit tipsad om The Substance och påbörjar en behandling som väldigt lätt kan gå snett. Sue (Margaret Qualley) spelar den yngre versionen av Elisabeth och söker såklart jobbet som aerobicsinstruktör. Med nytt blod (och ny kropp) drar de igång programmet igen, men istället för Elisabeths mer modesta Jane Fonda-program, går Sue rakt in i Call on Me av Eric Prydz. Det är explicit, det är ekivokt, det är trånande blickar mot kameran. Allt dryper av sexualitet och är åh, så anpassat till den yngre generationen. Media älskar Sue. Men med framgång kommer hybris, och med det - fall. SYMBOLIK Det är ett snyggt bildspråk, som fångar upp tematiska färger och ger oss hints från första början, även om kontexten saknas för stunden. En del scener är otroligt snyggt gjorda och det är tydligt att det finns en avsikt med komposition, kamera och ljus. Elisabeths kamp mot sig själv (i dubbel bemärkelse) fortsätter, trots att alla älskar henne igen och det är lika vackert som tragiskt att se. Det är mycket naket i filmen, men i början (badrumsspegeln) känns det inte alls sexualiserat. Bara självrannsakande och granskande. Första gången av ånger, andra gången av beundran. Speglar återkommer som rannsakningaverktyg och det blir så viktiga punkter i filmen. Punkter som visar var huvudkaraktärerna befinner sig i sin besatthet och desperata beroende av att vara perfekta. När Sue börjar leva sitt liv blir sexualiseringen mycket mer frekvent, men jag upplever det som en bra porträttering av hur samhället ser ut idag; en absurd fetishering av den unga kvinnokroppen. När Sue kör sina pass i TV blir det nästan obekvämt av de otaliga närbilder av skrev, rumpor och bröst, men återigen - det är bara en återgivning av den typ av toxiska sexualisering vi har levt med i ca 25 år. SKRÄCKEN Utan att gå in på detaljer så är det väldigt värt att tillägga att även om den psykologiska skräcken finns där, har vi även de mer visuella, direkta skräckelementen som använder specialeffekter, både av digital och praktisk karaktär. Body horror är en stor del i det och detaljer hålls inte tillbaka. Om du vill ha en 'smakful thrillerupplevelse' är det här fel film. MED DET SAGT... The Substance är en fenomenal film. Fantastiskt soundtrack, med stor bonus till proper metal under "fontänscenen", och grymt kameraarbete. Se filmen om ni vill ha en absurd och surrealistisk tagning på en patriarkal skönhetsdystopi, marinerat i innternaliserad desperation av att bli omtyckt av främlingar. Lägg till en touch av 80-talets galna, praktiska skräckeffekter och du har The Substance. Det och ett jävla starkt budskap. |
Barbie, fast R-rated
Tillagd 5 jun 10:06 Film- och bokrecensioner #Ur film & media #Konst #Humor #Vår kultur
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.