Vad DS ska vara är viktigare än vad vi heter

Nyåret 2006 hade darkside.se ungefär 10 000 medlemmar. Sajten beskrevs som “den svenska samlingsplatsen på Internet för BDSM-, fetisch- och kinkyintresserade människor av alla åldrar och sorter”. På sidan ”Om sajten och dess tema” kunde man i maj 2007 läsa att gränsen för vad som är okej, i ett upplyst samhälle måste vara baserat på tolerans och rationellt förnuft snarare än omotiverade exkluderande dogmer.

“Detta medför att personer med minoritetsläggningar, vars utövande sker i konsensus med (och utan otillbörligt utnyttjande av) alla inblandade, ska ha lika mycket rätt till sin sexualitet och en lika naturlig plats i samhället som majoriteten. Vid sidan om gayscenen representeras denna grupp främst av BDSM- och fetischkulturen. Det är denna, med relaterade läggningar, som Darkside syftar till att främja.”

Jag var själv inte med på den där tiden, men känner en del som var och är väl bekant med de olika sammanhang och platser där människor tidigare hade mötts. Jag känner ingen som helst tvekan om att en mycket stor andel av de som var medlemmar 2007 väldigt tydligt upplevde att de inte levde i “ett upplyst samhälle”, att deras läggning och utlevnad var förpassad till samhällets skuggsida.

Sajten växte kontinuerligt. Naturligtvis aldrig opåverkad av andra fenomen i tiden. Jag vill här lyfta ett par sådana fenomen och undersöka hur de har samverkan med olika förändringar av hur sajten som sådan presenterats och utvecklats. Detta är något jag tror kan vara viktigt att reflektera över i den kommande debatten om sajtens namn, men det handlar som jag ser det inte så mycket om namnet, som om vad vi faktiskt gör med både sajten och det vidare community som vuxit fram här. Jag väljer att fokusera på två externa fenomen, nämligen 50 shades och Covid, eftersom jag personligen tror att de har haft stor betydelse för utvecklingen av darkside som community.

Vad hände egentligen med 50 shades?
Första delen av EL James trilogi publicerades 2011 och gavs ut på svenska året därpå. Böckerna blev ett kommersiellt fenomen och de har enligt Wikipedia sålts i över 90 miljoner exemplar, vad det nu betyder i vår tid av strömmad litteratur. Självklart påverkade de många människors tankar och föreställningar om bdsm, även om det är (eller var) dogm i bdsm-kulturen att frysa åt dem som usel fanfiction och en falsk bild av hur bdsm egentligen går till. Bokserien genererade förstås en massa kommentarer i media och diskussioner på andra fora än darkside, och 2015 hade den första filmen premiär. Den lär ha dragit in 570 miljoner dollar på en budget på 40 miljoner.

Redan innan 50 shades hade darkside.se vuxit. Sommaren 2009 var medlemsantalet uppe i 30 000, men den siffran skulle öka under åren då 50 shades-hypen var som störst. Någon vecka innan den första filmens premiär i februari 2015 fanns här 115 000 medlemmar enligt wayback machine och tillströmningen skulle fortsätta. I mars 2020 närmade vi oss en kvarts miljon, mer än dubbelt så många som hade hittat hit när biopremiären ägde rum.

Jag själv var en del av denna stora våg av nya medlemmar. Jag hade varken läst böckerna eller sett någon 50-shadesfilm när jag registrerade kontot i början av sommaren 2016, men jag var naturligtvis väl medveten om det kulturella fenomenet. Jag hade nyligen sett en annan film som för mig personligen hade större betydelse för vad jag ser som ett återupptäckt intresse för bdsm, nämligen Lina Mannheimers film “Ceremonin” om Catherine Robbe-Grillet. Jag identifierade mig inte som kinkster och tyckte att det kändes lite ovant att överhuvudtaget uppträda inom ramen för en subkultur. Däremot upptäckte jag snabbt att här fanns de som liknade mig, i det att de delade mitt intresse för bdsm som psykologiskt och kulturellt fenomen. Jag hade ju läst Catherine Robbe-Grillet (eller pseudonymen Jean de Berg) redan innan darkside.se såg dagens ljus. Avgörande för att jag skulle hamna här var dock mina egna sexuella praktiker. Helt utan hjälp från något community hade jag och min dåvarande partner tagit vårt sexliv i en riktning oh till nivåer som skapade ett genuint behov i mig att ta del av andras erfarenheter och så småningom dela mina egna. De erfarenheterna var nämligen sådana att jag, trots allt mitt kulturella och socioekonomiska kapital inte kunde vara öppen med någon annanstans.

Jag tror inte att jag är helt typisk för vågen av nya medlemmar under 50-shadesvågen. Några var väl ungefär som mig, några mycket mer som de första medlemmarna på 00-talet, men jag tror som många andra att en väldigt stor grupp var de som mest bara var lite nyfikna på om man kunde leva ur åtminstone några av de fantasier som det plötsligt hade blivit nästan rumsrent att prata om, “lite smisk och så”. Och, eftersom darkside.se under de här åren blev så stort så antar jag att återigen andra helt enkelt var här för porren. För även om 50 shades förändrade den allmänna bilden av bdsm, så gjorde den ingenting åt den urgamla föreställningen om att kulturen är full av lättfotade kvinnor som ställer upp för vem som helst. Många nya medlemmar kom alltså säkert bara för att runka över bilder.

Jag kan personligen inte uttala mig om hur det var här tidigare. Jag gissar att det var både bättre och sämre. Jag tror att några av oss som kom har bidragit till positiva förändringar och att andra har gjort det mycket jobbigare att vara öppen med en marginaliserad sexualitet och livsstil. Att sajten och communityt förändras är oundvikligt, men det är ett faktum att gruppen medlemmar var mer varierad i mars 2020 jämfört med tio år tidigare. Jag är säker på att både en del av de försiktigt nyfikna och förstås bildrunkarna var kritiska till beskrivningen av darkside sommaren 2017:

“Darkside är ett community för frisinnad sexualitet. Det finns många platser för de som kvalar in i vaniljmallen men detta är oasen för oss som insett vilka stora källor till välbefinnande och personlig utveckling som finns även utanför mainstreamen. Här finns sadomasochister, fetischister, dominanta och undergivna transpersoner och könsöverskridare, polyamorösa och andra kinky/queera personer samt våra vänner.”

2020 hade den sista meningen i citatet ändrats till:

"Här regerar kärlek och gemenskap i BDSM, kink, sexpositivitet, fetischism, uttryck och livsstilar utanför normativitetens fängelse".

Covid

2020 upphörde praktiskt taget all verksamhet som möjliggjorde verkliga möten mellan människor irl. Kalendern i mars det året var idel inställda event på grund av pandemin. Vi var då ungefär 247 000 medlemmar.

Pandemin har påverkat det mesta i samhället på sätt vi bara börjar förstå. Vårt community påverkades naturligtvis mest irl. Smittan spreds inte online, så meflemstillströmningen upphörde inte. Min hastiga genomgång av gamla snapshots visar att vi blev 50 000 fler på darkside.se mellan mars 2020 och november 2021. Dessa nya medlemmar var säkert minst lika varierade i sina motiv för att registrera sig, som vi som kom några år tidigare. Men de fick, utan egen förskyllan, en annan erfarenhet av kulturen. Jag har redan nämnt frånvaron av irl-event. Det gjorde att väldigt få av de nya faktiskt mötte oss som redan var här. Det gjorde också något med innehållet på själva sajten. Under nästan två år hade ingen av oss någon fest att gå på, så mängden bilder av människor i fetischkläder minskade, liksom en tidigare ganska viktig kategori texter, de som handlade om vad vi hoppades uppleva och vad vi hade upplevt på eventen. Vi mötte också färre människor, så vi fick färre möten att inspireras av. Vi förälskade oss inte lika lätt.

Covid påverkade också oss som hade etablerat oss dessförinnan. Vi som hade partners som delade våra kinks kunde i viss mån leva ut i privata sammanhang, men inte heller vi kunde upprätthålla vårt irl-community som tidigare.

Något som däremot inte förändrades var faktumet att darkside.se precis som tidigare var ett av de bästa, öppnaste och mest frisinnade ställena på internet. Davids skapelse är och förblir fantastisk. Vi som var med tidigare kan dock se hur det där som försvann med pandemin inte riktigt har hämtat sig, och kanske att de lite fåniga positionskrigen i trådar har vunnit i frånvaron av fetischbilder och utlevnadsskildringar.

Förändringen av sajtens innehåll är inget jag kan belägga med siffror eller statistik. Jag utgår från mina egna intryck och erfarenheter. Jag tror att det är sant, både för de där oundvikliga effekterna av restriktionerna och eftersom många redan tidigare kände en oro att det dom hade varit ett safe space för “sadomasochister, fetischister, dominanta och undergivna transpersoner och könsöverskridare, polyamorösa och andra kinky/queera personer” kanske inte var lika safe efter intåget av 50 shadesentusiaster redan före mars 2020. Vad vi publicerar påverkas av vår uppfattning om vem som kommer att ta,del av det.

Sett ur det här perspektivet var det inte självklart en bra sak att David mitt under pandemin ändrade beskrivningen av oss till:

"Darkside kretsar kring kärlek och gemenskap i sexualitets- och identitetsmångfald. Vi förenas av insikten om skönheten i den bredd av mänskliga uttryck som finns utanför mainstreamen och av övertygelsen om att våra uttryck har en lika självklar plats i samhället som alla andras.”

Swingers och sexpositiva

Sedan 2021 har alltså “sadomasochister, fetischister, dominanta och undergivna transpersoner och könsöverskridare, polyamorösa och andra kinky/queera personer” ändrats till alla som nått insikt om skönhet utanför mainstreamen. Om man har det, men inte känner igen sig i den gamla uppräkningen av olika kinky identiteter så kan man enligt den officiella beskrivningen åtminstone förvänta sig att de egna uttrycken har en lika självklar plats i samhället som alla andras, tex bdsm-utövarnas.

Enligt en nyhet på förstasidan igår har det alltid funnits de som känt att namnet Darkside inte känns som att det omfattar deras sexualitet, trots att de tillhör DS målgrupp.

Fram till 2021 beskrevs målgruppen som bl.a. fetischister, transpersoner könsöverskridare, polyamorösa och andra kinky/queera personer”. Jag har stor respekt för att inte alla med denna typ av identiteter känner att darkside är ett namn de kan identifiera sig med, även om jag tror att många också i denna grupp kan känna igen sig i erfarenheterna bakom namnet. Transpersoner utsätts för verklig diskriminering också idag, men har inte som grupp anammat mörkret som markör för den egna gruppen på samma sätt som bdsm-utövare.

Vad vi däremot bör hålla i minnet när vi diskuterar vad vårt community är och bör vara, är att ingen diskriminerar vare sig 50-shadesfans eller bildrunkare. Möjligen finna det normer som gör att de som tycker om att ha vaniljsex inför andra på klubbar som aktivt bejakar heteronormativitet i både prissättning och medlemsvillkor, men erfarenheten av den normen är rätt annorlunda jämfört med de normer som drev några av oss andra hit.

Jag har inga belägg, utöver egna iakttagelser, för att darkside.se fått en ny stor grupp medlemmar som mest är här för att de gillar swinging och är allmänt sexpositiva. Jag vet att jag inte är ensam om det intrycket. Den här gruppen är dock lite annorlunda än de tidigare grupperna av nya medlemmar, tex de försiktigt nyfikna och bildrunkarna. Det nya är egentligen bara kul, nämligen att de nya den här gången med liv och lust ägnar sig åt verkligt nätverksbyggande. Jag är helt för varenda “sexfest” som det annonseras om, men att den här gruppen syns så mycket påverkar hur alla uppfattar darkside.se oavsett vad sajten heter. Det är inte nödvändigtvis en bra sak. Inte om det sker på bekostnad av den gamla kärnans upplevda trygghet. Och ännu mindre om verkligt marginaliserade nya kommer hit och inte ens hittar till de sammanhang som kunde ha gett dem en trygghet och en samhörighet de aldrig upplevt. Det är inte heller bra om sajten domineras av personer som inte brinner för rättighetsfrågorna, om den dominansen leder till att verkligt problematiska personer, de bigotta moralkonservativa får känslan av att vara välkomna här.

Vart är vi på väg?

Som jag ser det är både de försiktigt nyfikna och swingers välkomna hit. Jag bryr mig inte ens om ifall de hörde talas om oss på BC eller Flashback. Jag är säker på att de flesta är bra personer som respekterar andras sexualitet.

Vad jag hoppas att vi som redan är här, oavsett bakgrund, ska kunna enas om är att vårt community har en historia och sina egna normer och att den som kommer hit måste anpassa sig till dessa. Här gäller YKINMKBYKIOK. Här talar vi om samtycke, inte för att en lag ändrades 2018, utan för att bdsm är otänkbart utan ett samtycke som fortfarande alltid har behövt vara mycket mer sofistikerat än det som är norm i landets domstolar. Här är vi stolta över vår bakgrund och vår långa historia av samexistens mellan olika grupper som trots sina olika kinks delar en erfarenhet, nämligen att ha en sexuell läggning, identitet eller praktik som är så kontroversiell i det samhälle och den tid vi lever i, att vi inte ens kan tala helt öppet om vårt innersta med våra närmaste.

Det är ett faktum att den som är här för att runka över våra festbilder, för att provocera eller sprida bigotta moralkonservativa idéer i våra trådar eller, faktiskt, den som uppför sig väl, men mest “bara” är nyfiken på hur det skulle vara att lägga till lite smisk “som i porren” till det annars vaniljiga – inte delar vår historia eller våra erfarenheter. Det behöver man inte göra. Något gott kommer utan tvekan ur de nyfiknas möte med vår kultur.

Sakta förändrar vi samhället runt omkring oss tillsammans med våra vänner. Tyvärr lever vi fortfarande inte i ett sånt upplyst samhälle som man kunde läsa om på DS 2007.

50 shades, bildrunkare och swingers

Tillagd 7 feb 2024 Debattartiklar om sexualitet och identitet #Vår kultur #Samhälle #BDSM

Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.

🗁 Debattartiklar om sexualitet och identitet

🖶 Print Alster ID 37898 ⚑ Anmäl