Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoExklusiv Polyamori
| Det finns något betryggande med att utgöra en grupp. Det är ett fristad där man kan forma nya mönster och knyta band som ter sig annorlunda än de i samhället. Ens egna. Individuella. Samtidigt utgör gruppen en säkerhet som är mer konstant än den enskilda individen. Ensam är inte stark. En grupp är en enhet. De fyller människans behov att höra till. Personer på autismspektrat har det ofta svårt att få denna behovsaspekt tillgodosedd. Kanske är det därför jag dras så mycket till "exklusiv polyamori"? Det är ingen term i sig, men det beskriver sättet jag vill vara flersam på ganska bra. Jag finner trygghet i det stabila, det återkommande och det som går att förutse. Jag ogillar det nya eftersom det förändrar spelplanen och plötsligt vet jag inte vilka handlingsalternativ jag har. Gäller samma regler som förut? Det är utmattande att lära känna nya personer. Varenda människa kommunicerar på olika sätt. Allt är en tolkningsfråga och när en har svårt att snappa upp hintar om att "alltså hallå, det är det här jag menar" är det lätt hänt att överbearbeta materialet en faktiskt har. Jag gör det här ofta. Jag har en ständig oro över ifall jag tolkar folks signaler rätt. Jag kan ägna så mycket tid åt att processa en formulering och dess innebörd att jag tappar bort tonfallet, eller tvärt om. Ibland läser jag in för mycket, ibland för lite. Oavsett så är det ett detaljfokus som tar bort min förmåga att se helheten. Känslan jag får när jag tillhör en grupp är att jag ser mer av helheten än annars och det gör mig lugn. I ett flersamt romantiskt förhållande (det är vad jag menar med exklusiv polyamori) hade jag känt en större acceptans att lära mig spelreglerna för personer lite i taget. Stressen att försöka hinna bearbeta allt på en gång minskar och jag kan ta en sak åt gången, som vad någon menar när de ger mig en speciell blick eller använder det där ordspråket som jag inte förstår mig på. Jag minns att jag inte förstod varför karaktärerna i tex triangeldraman inte bara kunde dela, eller hur mysigt det vore om de hade blivit kära i varandra allihop. Det finns igen rivalitet då, inbillade jag mig. En osanning? Det må vara, men de tankarna har hjälpt mig inse att jag ser kärlek som en punkt av trygghet. Åtminstone när den är besvarad. Då är det ett intyg på att det finns en vilja att samarbeta. Kärlek kan ta nya former, dö ut och allt det är svårt att hantera. Förändring, du vet. Men att älska någon innebär att man är sårbar. Det finns inget annat sätt. För min del är det inget alternativ att sätta locket på och sluta känna. Det gör bara världen ännu mer oviss och skrämmande. Så istället söker jag efter de personer som får mig att känna och manar tyst mig själv att våga mer, alltid mer. "Know that the only remedy for love is to love more." —Alice Hoffman, The Rules of Magic (Practical Magic) |
Min variant av polyamori.
Tillagd 7 mar 2022 Kultur- och faktaartiklar #Ickebinär #Egenupplevt #Personligt #Relationer/kärlek #Vår kultur #Samhälle
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.