Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoBlöjbyte på tågresa Del 1 (2)
| Del 1 Upptäckt Tåget krängde till. Jag vaknade. Kändes som om jag sovit djupt. Undrade i ett kort förvirrat ögonblick var jag var. Bredvid mig satt en kvinna i min egen ålder. Jag hade inte lagt märke till när hon satte sig. Hon log mot mig, jag log ansträngt och yrvaket tillbaka. Jag somnade om. Efter ännu en krängning vaknade jag igen. Återigen ett varmt leende från henne. ”Ursäkta att jag är påflugen men du kanske ska dra ner skjortan och tröjan”, sa hon i en varm och mycket vänlig ton. Jag blev klarvaken och insåg direkt att hon sett min plastbyxa och blöja. Jag fick panik och försökte rätta till kläderna. Jag var så panikslagen att det inte blev rätt. ”Låt mig hjälpa dig”, sa hon och tog tag i skjortan och tröjan och drog ner det. Hon gjorde det på ett självklart sätt. Som om det vore den självklaraste sak i världen att hon hjälpte mig dölja mina blöjor. ”Tack”, viskade jag skamset. Hon log varmt mot mig. Ett leende som på något sätt var den vuxnes överseende leende gentemot ett barn. Samma leende som jag kände igen från min mamma. Hon satt tyst en stund. Jag kände mig underlägsen och var oerhört generad över det som hänt. ”Jag tänkte ta en kopp kaffe i restaurangvagnen, det vore trevligt med sällskap, vill du följa med?” frågade hon. Det kändes som hon med sin fråga tog bort dramatiken i det som nyss hänt. Som om hon inte tyckte det var konstigt alls att jag, en vuxen man hade blöja på mig. Jag nickade med nedslagen blick. Jag var hungrig och törstig. Vi gick mot restaurangvagnen. Vi slog oss ned, jag var så nervös att jag kissade i den redan genomvåta blöjan. Jag fick panik. Hur är det fatt? frågade hon och såg uppriktigt orolig ut. Jag fick tårar i ögonen. Jag kände mig misslyckad och värdelös. ”Det är inget pep”, jag fram med gråten i halsen. Hon betraktade mig och såg bekymrad ut. Hon satt tyst en lång stund.” ”Om du behöver byta blöja så förstår jag det”, sa hon. Behöver du det? Jag satt som förstenad. Hon la sin hand på min. ”Om du vill så hjälper jag dig gärna. Jag är van att byta på vuxna, för mig är det inget konstigt och det kan nog vara jobbigt att byta blöja själv på ett krängande tåg. Hon sa det med en varm röst men också med ton som undanbad sig invändningar. Återigen pratade den vuxne med barnet. Hon reste sig, slätade ut kjolen, tog min ryggsäck och sträckte fram sin hand. ”Kom”, sa hon i med en viskande varm med ändå bestämd röst. Det kändes tryggt. Hon tog min hand som mammor tar sitt barns hand. Vi gick till en handikapptoalett, hon före och jag efter. Jag krympte till en kondenserad dvärg. Hon öppnade ryggsäcken. Jag var så generad och så omskakad att jag glömde att jag hade en av mina nappar i den. Jag märkte inte att hon hittat den förrän hon stoppad den i min mun. Hon liksom gjorde det i förbifarten medan hon höll på med blöjan och plastbyxan. Det var som om det var den naturligaste sak i världen att jag använde napp. Det var en oerhört stark upplevelse för mig. I det ögonblicket gav hon mig en tillfällig amnesti från vuxenlivet. Min mamma hade tvingat mig att sluta med napp när jag var 14 år. Hemma hade jag alltid napp. När hon bytte på mig och när jag skulle sova hade jag tre nappar, en i munnen och en i varje hand. Det var ett stort trauma för mig att inte få ha dem längre. De betydde så mycket för mig. De gav mig en trygghet som jag inte kunde hitta någon annan stans. Men mamma var obeveklig. ”Vi kan inte låta dig ha napp längre, det har pågått på tok för länge. Du är vuxen ingen babys”, sa hon. Jag förstod inte, i allt annat behandlade hon mig som om jag var hennes babys. Jag tappade allt och grät hejdlöst. Mamma höll om mig. ”Jag förstår att det här är jobbigt för dig men allt kommer att bli bra. Du ska se att du vänjer dig vid att inte ha dem”, sa hon och klappade mig tröstande på rumpan. Hon hade fel, jag vande mig aldrig. Tåget krängde till, jag föll mot hennes famn. Hon tog emot mig. Du ser det är inte lätt att byta blöja själv på ett tåg, sa hon och log. ”Får jag ha napp för dig?” snörvlade jag fram under nappen utan att våga se på henne. Jag vet inte ens varför jag frågade henne. Hon tog mitt ansikte mellan sina händer och såg mig i ögonen. ”Ja, det får du”, sa hon. ”Är det säkert?” mumlade jag?” ”Ja, det är säkert, jag tror att du behöver napp, jag tror att det är bra för dig.” ”Är det”, sluddrade jag generat. ”Ja, det är det. Jag tror att du behöver den tryggheten och det är absolut inget du ska skämmas för.” En del har cigaretten som napp, andra är tumsugare i smyg. Andra längtar jättemycket efter napp men skäm så mycket att de avstår från dem och så mår de jättedåligt i stället och det är ju inte bra, så därför är det bra att du använder napp så att du mår bra och känner dig trygg. Hon sa det på ett varmt, omhändertagande och moderligt sätt. Om du och jag var tillsammans skulle jag alltid få ha napp då? Jag ångrade direkt att jag ställt frågan, hon skulle så klart aldrig bli tillsammans med mig. Hon funderade en stund. Jag var säker på att hon skulle börja skratta åt mig. ”Ja, om vi var tillsammans så skulle du få ha napp när du ville, men inte ute bland folk så klart men annars skulle du få det.” ”Skulle jag få ha en i varje hand också när jag ska sova?” ”Ja, men det är väl så klart du skulle få. I den stunden blev hon mitt allt. Hennes löfte öppnade dörrar till den tid då jag kände mig trygg. Jag kramade henne blygt och tafatt. ”Oj då”, sa hon med en glad röst. Hon besvarade min kram. Jag vill inte släppa henne. |
Får blöjan bytt av okänd kvinna på tågresa
Tillagd 4 jan 2022 Noveller #Man #Man som bottom #Kvinna #Kvinna som top #TPE #Naken vs. påklädd #Ageplay #Disciplin #Blöjor #Plast/lack/PVC
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.