Norsk
Dansk
English
Nederlands
Suomi
Deutsch
Français
ItalianoKattlådan
| Dom var hud mot hud han och hon, på sätt och vis. Hans fot förvred hennes ansiktsdrag, pressade stadigt ner hennes ansikte. Hon kände en våt fläck av saliv i mattan precis vid mungipan. Han kändes varm mot henne, varm och bestämd. Han var ledigt klädd i linnebyxor och skjorta, hon var det inte, naken på golvet med underlivet höjt mot honom. Ett svart streck av tyg över ögonen. Utlämnad. Han hade fyllt henne, noggrant och metodiskt. En större plugg analt och han hade fört upp en vibrator djupt i henne. Hans hand höll en magic wand stadigt på plats. Hennes kropp darrade och knöt sig långsamt och rytmiskt. Sakta på väg mot gränsen för vad hon klarade att hålla. Hela veckan hade varit så här. Frustrerande nära. Hennes underbart hatade botgöring. Varje morgon var hon ålagd att ringa upp. Ska jag? Hur länge? I sängen eller i duschen? Får jag? Hela vägen? Nej? Inte? Snälla? Njutningsfullt nekande. Arbetstiden var… utmanande. Kontorsarbetet, dom långa mötena. Tankar som pockade på uppmärksamheten. Bär BH. Gå utan. Ha sidenblus. Den ständiga känslan av väta mellan benen, hon tänkte på det som sexinkontinens. Underklädesbytena. Tänk om någon ser dig. Tänk om dom vet. Han ringde, återkommande men oregelbundet. Utmanade, retade och hetsade. Gå till närmaste toalett. För ner din hand. Berör, sluta inte. Fortsätt. Nej, sluta. Inte mer. Det kunde ske när som helst. På jobbet, på stan, på träningen. Söt, grym kontroll. Efter 3 dagar ilade det i underlivet när någon slog på micron i fikarummet. Och det där plingandet på slutet, när det var klart… Om bara det kunde ha fått vara hon. Ringsignaler på telefonen, surret av luftkonditionering, lårens rörelser när hon gick. Allt! Repetitivt surrande smekande. Våthet. På torsdagen istället intet. Inte tillåtet. Nej. Inte röra. Du ville ju få sluta igår? Så grymt. Han ringde henne på jobbet, under ett möte. Serien av surr i fickan som var knutet till hans nummer. Ett missat samtal. Inget lämnat meddelande. Han svarade inte när hon ringde upp. Det var som att bli tillsagd att inte tänka på en apelsin. Inte tänka på… apelsinen. Inte apelsin. Apelsinen. Det var allt hon kunde tänka på. Och hennes kropp följde tankarna. Outhärdligt underbart grymt. Att fuska då? Ljuga för honom? Det otänkbara. Hon hade försökt en gång. Aldrig mer. Hon var för dålig på poker. Och han för grym. Idag då? På hans golv, under hans fot. Kanske kanske. Then again, kanske inte. Hon ville böna och be om det. Hon var redo att göra det. Förvridna små ord, desperata flämtningar från hennes nedtryckta ansikte. Men hon visste vad svaret skulle bli. Hon hade inte lov att be. Det var ett indraget privilegium. Att be var ändå lönlöst. Små patetiska försök att skapa kontroll och styrsel i det hela. Som när ett barn med en våldsam far söker mönster i tillvaron för att skydda sig. Ibland fungerade det, lika ofta inte. Det var för henne slumpmässigt. Det fanns ingen kontroll för henne, ingen barmhärtighet. Bara utlämnande. Precis som hon ville ha det. Han rörde varsamt magic wanden över henne. Det fick det att darra i kroppen och det stönade i halsen, även det utom hennes kontroll. Han hade reducerat henne till detta. Darrande kött. En kroppsfunktion – en av många - som han kontrollerade och lekte med. Hon bara låg, så länge han ville. Det var oklart om hon skulle klara det. Att vänta på hans tillåtelse. Hon visste konsekvenserna om hon svek honom i det. Avhållsamhet. Hans användning av hennes mun. För honom var reglerna annorlunda. Klimax var något som kunde uppnås. I henne. Tanken på att vänta ytterligare en vecka själv drev henne till vansinne. Hon kände hur det rann vått längs med insidan på hennes lår. Precis som det gjort på jobbet under veckan. Skamligt på något sätt. Underbart. Hans röst var sidenlen men det fanns elakhet i den. Elakhet och hån. - Älskling. Ska du göra ner dig på min matta? Tanken på det framkallade stön i halsen. Hon visste att det kunde hända. Inte alltid, men ibland. Hon var på det sättet. Våt. Hon kunde inte stoppa det och skulle inte kunna stoppa det nu heller. Han fortsatte att tortera henne med rösten, trycka ner henne. - Vi kanske ska skaffa dig en låda i tvättstugan som du kan gå i? Om du nu inte är rumsren. Herregud vad sjuk i huvudet han var. Det krälade i henne, mixades med kittlingarna från underlivet. Mer! Hon behövde mer av det. Orden. Hon klarade inte att svara. - Älskling… Jag vet att du vill det. Kan du erkänna det? - Mmmmh jaa. Hennes röst var viskning. - Erkänna vad? Gud så han vred om kniven. - Jag… - Säg det. - … - Du vill ha en låda i tvättstugan där du har lov att gå. - Jag… jag vill ha en låda i tvättstugan… där jag har lov att gå. - Duuuktig flicka. Ska du vara duktig nog att förtjäna det? - Mmmmh. Han rörde sakta på wanden. Jagade henne med den. Plågade henne. Foten tryckte betryggande mot ansiktet. Hon kände hur hon kom närmre. Det gick snabbt utför, lite för snabbt. Det fick inte gå för snabbt, det visste hon. Han lät wanden komma ifrån henne några sekunder, sedan tillbaka igen utan möjlighet för henne att förutse. Det blev svårare och svårare. Hennes andning började bli snabb, flämtande. Stönen var inte längre enstaka ljud. Dom kom oftare och hennes kropp kom i rörelse. Sökte wanden. Tanken på blöta fläckar på mattan. Att inte kunna kontrollera det. Härligt förbjuden. Han lät henne leka med wanden, undanhöll den, lät henne söka den och hon kom njutningsfullt nära. Sen, plötsligt. Ingen kontakt, ingenting alls. Hon stötte förtvivlat med underlivet i tomma luften. Vibratorn i henne falnade och stannade. Nej! Hans röst lät uttråkad. Foten klämde till mot hennes ansikte. - Jag tror jag har tröttnat. Hon förstod inte. Trycket av hans fot lättade från hennes kind. - Det blir inget mer. Jag har tröttnat. Du kan sitta upp. - Nej… snälla. Nej. Hennes händer grep kring foten, förde den tillbaka mot hennes ansikte, tryckte den på plats. - Nej snälla… - Nej? - … - Säger du åt mig vad jag ska göra och inte göra älskling? Neeeej. Det fick inte hända. Det var inte sant. Nejnejnej. Förlåt. Helvete. Men hon vågade inte säga det. Vågade inte röra sig. Nej… - Sitt upp. Hon lydde. Gråtfärdig. Ett finger hakade av ögonbindeln och hon kunde se igen. Men hon ville inte möta hans blick. Hon såg på handen som vilade på knät. Kanske om han fick slå, då kanske han vill igen… - Kom mot mig. Hans fingrar knäppte skarpt och visade på golvet framför honom. Hon kröp dit, i hopp om att få mer av det han gav henne. Skamsen. Han lät det ena benet vila över det andra, foten vippade lätt i luften framför henne. - Kom närmre. Hon kasade närmre. Hans fot kom in mellan hennes lår. Stortån gled mot henne, kittlade lätt. Ja.. snälla. Jaa. Hans finger vinkade henne till sig. Närmre. Kom närmre. Hon kände hans fotrygg mot sitt underliv. En hand på hennes huvud. Såååja. Duktig flicka. - Jag tror jag har ändrat mig igen. - Tack. Tack så mycket. Tacktack. - Du har lov att låta det hända när klockan ringer. Förstår du? - Ja. Tack. Tacktack. - När klockan ringer. Men inte senare. Förstått? - Ja. Tack. Hon hörde ljudet av en äggklocka som drogs upp, oklart hur länge. Hon visste hur smalt fönstret var. När klockan ringde. Då och inte sen. Då skulle tillfället vara förlorat och kanske aldrig komma igen. Hon greppade om häl och underben med osäkra händer. Tryckte honom mot sig, tryckte sig själv mot honom. Underbart skönt. Bäckenet rörde sig rytmiskt. Som en hund. Det var så hon skulle få göra det. Som en hund. Tanken eldade på i henne och hon rörde sig snabbare och säkrare. Om han ville det så skulle hon göra det på det sättet. Hon kände hur blöt han blev över fotryggen, hur lätt hon gled. Hans hand smekte över huvudet och krafsade försiktigt bakom ett öra, rörde runt i det skamliga i henne. Hund. Duktig flicka. Hon flämtade verkligen som en. Klockan tickade envetet på bakom henne på bordet. Några minuter kvar? En halvtimma? Det var vansinne att inte veta. Hon började komma nära. Gnällde och strök sig emot. Snabbare och snabbare. Hon insåg att hon började tappa kontrollen. Att det inte skulle gå att backa, som när ett glas rinner över. Panikkänsla. Det gick inte att stoppa nu. Kanske fördröja det något. En kort stund men inte länge. Andningen var helt okontrollerad, hon gled mot hans fot. Kladdiga små ljud. Hans hand flyttade magic wanden ner till hans fot vid fotknölen. Benkontakt. Hela foten började pirra lätt. Nej… Det ryckte till kraftigt i henne när klockan ringde, hon tappade helt fattningen. Nu, nu fick hon. Samtidigt, låsning, hon kunde inte. Hennes kropp förrådde henne. Helvete. Så nära men det gick inte. Ringsignalen ebbade ut. Nej… Det gick inte. Och hon kunde inte klara en vecka till så här. Hans hand fångade hennes hår i nacken. Tryckte henne hårt mot honom. Hennes ansikte mot hans lår. Hans fot spände till lätt, kom upp mot henne och sköt henne över kanten. Då gick det. Allting blev varmt och sammandragningar och kittlingar och vått. Långa djupa andetag, om och om igen. Otroligt starkt. En hel veckas väntan i ett par ögonblick. Så skönt. Så otroligt skönt. Underlivet ville inte sluta röra sig mot hans fot men hon hade landat något i det, fortfarande rusig. Det kittlade överallt. Hon ville bara stanna där. För alltid, bara få stryka och stryka mot hans fot. Tillåtas krypa ner i tvättstugan för att få sin orgasm där. Alltid. Hans röst skar igenom henne, härligt elak. - Älskling… vätte du just ner mattan? Fast du inte fick? - Jag… jag vet inte. - Titta efter själv. Hon såg ner mellan sina ben. Såg hans fot, den var alldeles blank. Mörka gråsvarta fläckar på den ljusa mattan. - Gjorde du? - Ja. - Gjorde vad? - Jag vätte ner mattan. - Fy dig. Hans fingrar knäppte hårt över näsan. Skäms. Samtidigt foten mot underlivet igen. Hon kände hur det pirrade till. En kort liten efterorgasm, utlöst av hans ord. Av känslan. Så äckligt skönt. Hon kramade om hans ben och tryckte pannan mot hans lår. Så skönt. Hans röst var mjukare nu. Mindre elak. - Du är inte helt klar än, eller hur? - Nej. Snälla lite mer. - Du vill krypa tillbaka under foten. - Ja. En stund till. Det vill jag. Lite till. - Okej. En stund till. Hon kröp försiktigt tillbaka ner på golvet. Det kände skört, så skört. Sen kände hon hans fot mot sin kind. Värmen och bestämdheten. Tryggt. Hon andades ut och slappnade av. Han lät henne stanna där tills hon var klar. Han lyfte prövande på foten några gånger men hon höll den som ett gosedjur. Nära, nära. Tills hon var klar att komma upp i hans knä. |
Tillagd 20 nov 2021 Noveller #Kvinna som bottom #BDSM #Trampling/crush #Naken vs. påklädd #Disciplin #Skamlekar #Orgasmkontroll #Psykisk dominans #Fysisk dominans #Kyskhetslekar #Perceptionsberövande
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.