Såhär
Del 1
Zerg! Hör jag dig ropa. Jag vänder mig om och ser en american bully springa lyckligt mot dig med tungan hängandes ut på ena sidan. Du sitter på en grön parkbänk. Runt ditt stora leende ett brunt buskigt skägg. Du har inget hår på huvudet och vänliga gröna ögon. Zerg, säger du glatt när bullyn når dina händer med sitt stora breda huvud. Jag skrattar till och du tittar upp. Du ser mig i svarta sandaler, vit vecklad kjol och en rosa croppad top. Håret i två tofsar på varsin sida om huvudet. Förlåt, jag trodde du menade att det var en zerg bakom mig, fnittrar jag. Jaha, så du förstod det, säger du skrockandes. Vi ler åt varandra och jag fortsätter sedan att gå. Efter några steg känner jag hur något stort muskulöst slår i mina underben. Zerg, säger jag och böjer mig ner och klappar på den mjuka silvergråa pälsen. Du har kommit ikapp oss. Förlåt, säger du, men jag glömde en sak. Jag vill ha ditt telefonnummer, fortsätter du. Du sträcker menande fram en iPhone i rosguld. Jag tvekar. Tittar upp på ditt kantiga men vänlig ansikte. Kommer ihåg mitt mantra jag försöker leva efter. Jag ska våga leva. Knappar vant in mitt telefonnummer och skriver dit mitt namn. Du tar tillbaka telefonen och nuddar min hand. Din beröring är bestämd, tydlig och obeveklig. Men bara för en sekund. Jag tycker det känns som elektricitet, men inte obehagligt. Vill ha mer. Längtar efter mer. Du backar några steg. Dina vita sneakers smutsiga från gruset. Du kopplar Zerg och säger att du hör av dig. Snart. Och går iväg åt andra hållet. Min blick dröjer kvar på din ryggtavla som blir mindre och mindre. Undrar hur den skulle kännas att ta på. Över T-shirten. Under T-shirten... Pling. Jag vaknar till. Yrvaket stäcker jag mig efter telefonen som ligger under min mjuka kudde klädd ett örngott med Krambjörnarna på. Du har skrivit till mig. Du har skrivit till mig! Mitt hjärta skuttar till inne bakom bröstbenet. Kom, kom till mig, stod det i SMSet. Och din adress. Jag hoppar med ett glatt skutt upp ur sängen. Går snabbt till den vita garderobsdörren och öppnar den. Väljer ut en lila omlottklänning med vita blommor. Under en svart höfthållare. Svarta nylonstrumpor som jag omsorgsfullt fäster i den. Tåget tuffar fram. Jag sträcker mig efter ytterfacket på min pokemonryggsäck. Även fast jag verkligen vill träffa dig är ångesten lite för stor. Plockar upp två tabletter ur olika blister, och fiskar upp min turkosa vattenflaska. Sväljer hårt. Jag ser din station närma sig. Nervositeten ökar med varje meter vi närmar oss. Tåget saktar in och dörrarna öppnas med en suck. Jag trippar ut, får tvinga mig själv att ta stegen. Kollar i mobilen på kartan för att hitta hem till dig. Du bor i ett ordinärt villakvarter. Plingar på dörren med ett skakigt pekfinger. Tar några djupa andetag medan jag väntar. Jag hinner knappt för du öppnar dörren snabbt. Den gamla trädörren knarrar. Omgående känner jag en kall nos mot mitt lår. Zerg, ropar jag glatt. Jag sätter mig ner på huk och klappar Zerg medan du iakttar mig. Du har backat ett steg och jag blir plötsligt medveten om din blick på min kropp. Jag blir lite obekväm och tittar upp på dig. Våra blickar möts och jag ser något glimra till i dina ögon. Du ler. Du visar mig runt i ditt hus. Det har många rum, alla med vita väggar men med många bokhyllor. Jag trampar på Zergs leksaker överallt. Vi kommer in i garaget som har kalla vitmålade stenväggar och golv. Du vänder dig om, smeker min kind. Öppnar din handflata och trycker den mot min kind, samtidigt som du för din hand menande neråt mot golvet. Jag följer. Hamnar på knä på det hårda ojämna golvet. Såhär, säger du, såhär skall du alltid sitta. Jag nickar ivrigt. Ja. Såhär. Du placerar din stora tunga hand mitt på mitt huvud. Mitt huvud böjs aktningsfullt något neråt av tyngden. Jag lutar mig inåt mot dig och min panna nuddar ditt ena knä. Jag sluter ögonen och vilar i känslan av lugnet som sprider sig i min kropp. Det är en avdomnande känsla. Plötsligt gör inte det kalla hårda golvet ont mot mina lena knän. Du tar ett tag om min haka och böjer upp mitt huvud. Sitt kvar säger du, och både jag och Zerg lyder. Du har trasiga jeans på dig men inga strumpor. Jag iakttar dina nakna fötter när dom kommer närmare. Vågar inte titta upp igen. Du tar igen tag i min haka och böjer upp mitt huvud. Jag blundar. Hårt. Känner ett halsband placeras runt min hals. Försiktigt fäster du remmen baktill. Jag känner en plågsamt pirrande känsla långt ner i buken. Den sprider sig till halsgropen och även till mitt underliv. Du fäster ett tungt läderkoppel i halsbandet. Jag hinner snabbt fundera på om det är Zergs eller ett annat, innan du drar lätt i kopplet. Kom, kom, säger du lent. Jag följer efter. Vi kommer fram till den vita trappen som leder upp till ditt sovrum. Jag kryper sakta och noggrant bakom dig. Ditt sovrum är ljust, men fullt med böcker som ligger och skräpar överallt. I olika färger. Din säng har en vacker svart smidad sängram runt sig. Det luktar som du här. Gamla böcker, kåda och lite tall från din skäggolja. Du leder mig upp på sängen. Jag står fortfarande på alla fyra. Nu mitt uppe på sängen. Du fäster kopplet i sängramen, och sträcker dig efter min rumpa. Trosorna åker ner. Ner till mina knän. Lyft, säger du och drar av trosorna helt. Jag är blottad. Du instruerar mig att svanka mer, och jag visar upp mig för dig. Som en utställning. Du lägger en hand över mina skinkor. Slår. Slår många gånger. Det börjar bli svårt att stå ut med utan någon ordentlig uppvärmning. Du vet det. Känner av det. Går till gränsen men inte längre. Mina skinkor är varma, pulserande och röda. Det här gillar jag, säger du. Du kommer alltid vara märkt av mig såhär, fortsätter du. Du tar långsamt av mig mina kläder, försiktigt för att inte skada nylonen med dina grova händer. Sedan tar du fram gråa mjukisbyxor och en svart hoodie du klär mig i istället. Du kopplar loss kopplet men låter halsbandet sitta kvar. Jag ser en skymt av mig i en spegel lutad mot vägen och ser att det är ett rosa läderhalsband med strass på. Fint. Du tar sedan min hand och säger åt mig att komma. Vi ska till McDonalds. Du öppnar bildörren på passagerarsidan åt mig. Det är ett högt steg och du ser till att stå bakom så jag inte trillar. Du lutar dig in över mig och sätter fast bältet. Innan du backar ut tittar du mig beundransfullt i ögonen, och kysser mig innerligt. McFeast, pommes, cola light. Du beställer åt mig. Bestämmer åt mig. Jag sitter i ett hörn på en hård träbänk. Det svider ordentligt att sitta där. Du kommer med en bricka och sätter dig bredvid mig. Nära. Vi äter stilla tills du bryter tystnaden. Såhär, säger du, såhär ska du alltid ta emot det jag ger dig. Jag nickar. Känner hur min hud både känns tunnare och tjockare. Känner mig omhuldad, skyddad som av en mantel. Samtidigt som jag kommer mer och mer fram i sprickorna i muren. Det äkta jaget. Såhär skall jag alltid ta emot. |
Början på en TPE-relation
Tillagd 3 apr 2021 Noveller #Psykisk dominans #Smärtlekar #Smisk #Kvinna som bottom #BDSM #TPE #Strumpor/underkläder #Skägg #Disciplin
Du kan inte se eller skriva kommentarer eftersom du inte är inloggad.